Idag fick mina kusiner sin julklapp. Inte två månader för tidigt alltså, utan tio månader för sent.. Bra där Carro! Vi var hur som helst in till stora staden Stockholm och såg filmen Upp i 3D. Den var över förväntat bra, riktigt rolig om man är scout till och med. Däremot hade man inte behövt se den i 3D, det märktes ändå inte så mycket och versionen utan 3D var 40 kr billigare, som man lika bra kan lägga på popcorn i så fall. Kusinerna gillade det, jag gillade det, jag vet inte om Sebbe gillade det, men det var ju kusinernas åsikt som var det viktigaste.

När jag kom hem hade jag fått digital-tv på mitt rum också, eftersom kanalerna försvinner en efter en på min gatas tv-grejs och därför har jag också alla canal+kanalerna under två veckor. Det är ju hur toppen som helst, för det går massa bra filmer där på helgerna och kanske annars också. Ikväll såg jag Patrik 1,5, den är kul och lagom att se såhär på kvällen.

Jag är egentligen alldeles för trött för mitt eget bästa just nu och när jag är trött så tänker jag. Det är rätt dumt, för när jag tänker för mycket blir det bara rörigt i huvudet. Och hur många gånger kan man skriva ner samma sak? Resonerar man med sig själv kommer man ju oftast fram till samma sak varje gång liksom!

Jag har varit ledig!

I söndags var jag i Skara, jag och Jonatan skulle berätta om equmenia på deras scoutgudstjänst. Det går ju inte att komma ifrån att det är roligast att åka till ställen där man känner folk, särskilt när man får chansen att träffa EB-människor bara sådär på köpet, fast man är och jobbar. Hemma hos Albin bjöds det på en kväll av Bluff, äppelchips och hur mycket skratt som helst, himla roligt alltså! En del internskämt också, mycket bra, precis som det ska vara.

Efter Skarabesöket var almanackan jobbtom i två dagar och man är ju dum om man inte passar på att utnyttja de dagarna till max. Därför tog jag tre olika bussar, under 2,5h, till Borås för att fika med Alexander. Vissa människor hinner man inte träffa så ofta som man vill, därför får man passa på när man väl har möjlighet. Kvällen var verkligen jättetrevlig, det blev fika till middag, 4 timmars non-stop-prat och dessutom lärde jag mig att hur man än går i stan så slutar man ändå på samma gata. 2,5h tillbaka till Skara sen, så alltså 5h resa för 4h i Borås, men det var det värt!
För att ta sig till Borås fick jag åka sträckan Skara - Falköping - Ulricehamn - Borås och för att ta mig tillbaka fick jag åka Borås - Vara - Lidköping - Skara, alltså 6 olika platser på en dag, bra jobbat tycker jag!

Några timmar av tisdagen spenderades i Göteborg, innan det billigare intercitytåget började rulla mot Stockholm. Jag ska aldrig mer åka det tåget, 5h, ensam, inget eluttag, ensam, alldeles för mycket i huvudet, ensam, sent och tråkigt. Jag var i Stockholm 21, hemma 23, sov och åkte tillbaka till Stockholm vid 7.30. Otroligt onödigt!

När huvudet snurrar...

Jag tror att jag är en sån som tänker för mycket, även fast det kanske egentligen är någonting som jag faktiskt vet. De senaste dagarna har jag tänkt alldeles för mycket, verkligen alldeles för mycket.. Och när jag tänker för mycket får jag oftast ont i magen, eller jag blir åtminstone inte hungrig och då äter jag inte så mycket heller och det är ju inte bra. Igår kom jag på att jag inte hade ätit middag vid 21.30, i måndags insåg jag vid 22.30 att jag inte ätit riktig mat alls.

Idag har jag däremot inte tänkt så mycket, så idag har jag kommit ihåg att äta både lunch och middag, det är bra! Det är inte likt mig att glömma mat, så jag får nog sluta tänka, mat är viktigare! haha

Life passes by

Tiden går så fruktansvärt fort, jag förstår inte! Jag får svårt att behålla tidsuppfattningen för det händer så många olika saker, på så många olika platser, hela tiden. Ena dagen är jag hemma 23, den andra dagen vid 18, ena morgonen går jag upp 6, den andra sover jag till 10. Ingen dag är den andre lik och rutiner existerar inte överhuvudtaget! Hemma är jag praktiskt taget aldrig, mer än att sova och det känns lite onödigt att åka bussen fram och tillbaka bara för att sova, men sånt i livet..

Nu lät allt det här väldigt negativt, men så är inte fallet. Jag har ju väldigt roligt under tiden också: jag får åka till massa roliga ställen, träffa massa roliga människor, jobba ihop med en av mina bästa vänner och samtidigt få betalt för att syssla med det som egentligen är min fritidssysselsättning. Sämre kan man ju ha det!

Igår gick jag hemifrån dörren någon minut efter 7 och kom tillbaka strax innan 23, så jag ansåg mig själv vara värd en sovmorgon.

(Den där meningen var en AMI, ackusativ med infinitiv, en uråldrig form av satsförkortning - jag tror att jag saknar latinet ibland..)

Dröm som kan bli verklighet?

Idag fick jag pappa att förstå att mina pilotdrömmar är seriösa och han nappade på dem, vilken tur! Så nu är det bara att börja spara pengar - och plugga fysik, men det ska jag göra på 25% i vår. Det var min framtid det..

En dag på jobbet, vilken i ordningen?

Idag började jag och Jonatan vårt "testa-alla-caféer-i-gamla-stan-på-tio-månader-projekt" och först ut var café Nova. Det är tänkt som ett sidoprojekt till allt jobb och det är alldeles utmärkt att fika på förmiddagar när det inte är så mycket folk ute, för då kan man jobba samtidigt. Gamla stan är väl kanske inte den billigaste stadsdelen att fika i, men å andra sidan är alla caféer väldigt mysiga där, så man betalar väl inte bara för fikat, utan kanske också för läget. Jag drack hur som helst grönt te med vanilj och morot - kan tyckas vara en konstig kombination, men det var väldigt gott faktiskt, så det kan jag rekommendera! Vi skulle ju jämföra alla caféerna var det tänkt, men vi kunde inte komma överens om vad vi skulle jämföra, så jag har bestämt mig för att ensam prova en massa teer och betygsätta dem.

Att fika och jobba samtidigt visade sig vara en väldigt bra idé, för såhär effektiva var det längesen vi var. Jag tror på att inte jobba hemma, för man är inte lika seriös när man sitter med datorn, med sängen som kontor och mjukisbyxorna som jobboutfit. Det ringdes massa samtal, mailades en massa mail, och planerades en massa annat.

Sen blev det dags för lunch och jag och min övertalningsförmåga såg till att det blev sushi/thaibuffé, men bara sushi för mig. Jag har ingen aning om hur mycket jag åt, men 85 kr var väldigt prisvärt. Sen slutade dagen i komeditittande och vattenkrig, men det är en helt annan historia. Jobbar man på equmenia har man roligt helt enkelt!

Födelsedag och ungdomshelg

En Carro som har haft en bra helg!

Min helg har verkligen varit toppen! Fredagen började med födelsedag och det kändes lite konstigt, verkligen inte som om det var ett år sen jag fyllde 18. Dagen började tidigt, sorgligt nog har jag kvar småbarnsfasonen att alltid vakna tidigt, oavsett när jag gått och lagt mig.

Dagen bjöd hur som helst på en resa till Täby Centrum där födelsedagspresent från mamma och pappa skulle inhandlas. Efter ett rätt så långt tag hittade jag en jättefin kappa, väldigt feminin, precis som jag vill ha den och med luva. Till lunch blev jag bjuden på asiatisk buffé, inte lika god som den på Sveavägen, men helt okej alltså! Som om det inte vore nog med den där kappan, hittade jag också de perfekta stövlarna, vad är oddsen för det? Jag som har gått och haft ångest för de två köpen sen i somras typ.. Och nu är de lösta, i början av oktober - underbart!

När shoppingen var över, då bar det av till Jonatan och jag fick äntligen se Twilightfilmen. Eftersom jag hört att den skulle vara dålig hade jag låga förväntningar, vilket gjorde att jag var glad efter att ha sett den, för så dålig var den ju inte! När filmen var slut tog vi bilen till ungdomshelgen i Enköping.

Hur lyxigt är det inte att få fira sin födelsedag på en ungdomshelg, tillsammans med de flesta av ens bästa vänner? Det är maffigt när över 100 personer sjunger för en och kvällen var riktigt härlig, liksom resten av helgen. Det var min första ungdomshelg som ledare och det var lite annorlunda än att vara deltagare, på ett ganska positivt sätt. Man får lite mer frihet, samtidigt som den där pressen att lära känna folk försvinner lite och samtidigt behöver man inte heller ha dåligt samvete för att man faktiskt vill ligga i sovsäcken innan klockan 3 på natten. Det var hur god mat som helst och en massa roligt folk - bra helg helt enkelt! 40 minuter efter jag kom hem var det fika med släkten som gällde, eftersom jag fyllt år. Det gick bra, men man var allt lite seg..

Idag har jag varit jobbigt trött sen jag vaknade. Sådär trött så att första tanken man tänker är att "råka" stänga av alarmet istället för att trycka på snoozeknappen. Nu gjorde jag inte det, för det skulle inte mitt samvete klara av, men hela dagen har varit helt seg, åtminstone i mitt huvud. Men trots det har jag inte kunnat somna på bussen, jag har nog nån spärr där. Jag vet inte vad jag ska göra för att bli lite piggare, men just nu känns det som om kvällens UR-möte inte kommer att göra mig piggare!

Bortskämd!

Helgen har varit hur bra som helst, kanske till och med den bästa på länge! Den började i och för sig med städning, men det är glömt för längesen.

Mitt minne börjar på stan, när jag spontanshoppade en klänning åt det lite festligare hållet på HM, där det dessutom var 10% rabatt. Sen hade Sara hittat dit och vi gick till Lindex där jag spontanköpte en mössa som jag är jättenöjd med.

Den här helgen har jag lärt mig att det tar väldigt lång tid att laga en trerätters middag, men att det verkligen är värt besväret när det är över. På menyn stod tomatbruschetta till förrätt, kyckling med medelhavssmak och klyftpotatis till varmrätt och fruktsallad med vit chokladsås till efterrätt. Sara var helt säker på att vi skulle misslyckas med nånting under matlagningens gång, men det enda misslyckandet vi gjorde var att vi inte hann rosta bröden i ugnen, utan fick rosta i brödrosten istället. Maten blev verkligen jättegod, men på något vis känns det lite förbjudet att känna så när man har lagat den själv. Vi hade dukat med duk, finporslin, finbestick och finglas, hur många vuxenpoäng är inte det?

Det var alltså en väldigt intern SMU-middag som var ändamålet, en sån där alla i princip känner varandra utan och innan och allt bara flyter utan pinsam tystnad. Alla fick plats runt köksbordet och jag blev erbjuden hjälp med disken - hur bra som helst! Vi spelade spel, åt oss illamående på efterrätt och tog Fridas och Jonis High School Musical-oskuld.

Söndagen var jättemysig! Brakfrukost följdes av lunch i huvudstaden, lite shopping och avslutades med stekta bananer i Solna.

Att bussen hem sen inte hade några lampor, det har jag nog också glömt i skenet av denna toppenhelg!

Hur tänkte de här?

Ibland förstår jag mig inte på SL alltså! I torsdags, när jag tog 22.10-bussen hem från Stockholm och var tröttare än tröttast, med tanke på den grova sömnbristen jag led av just då och helst av allt ville sova, då var alla läslamporna tända på bussen. "So what?" kanske nån tänker, men jag är rätt kinkig med ljus när jag ska sova, så det gick bara inte. De gick ju självklart inte att stänga av heller, utan två lampor vid varje säte var tända - 22.10-23.10, vem vill inte blunda lite på bussen då?

Nu ikväll skulle jag åka hem från Solna och gick på bussen hem i Danderyd. Igår fick jag den andra boken i Twilight-serien och jag hade längtat efter att få sätta mig till ro på bussen för en knapp timmes läsning. Men är lamporna tända? Nej. Går de att tända? Nej. Det kändes som värsta skämtet på något vis, att när man vill ha mörkt, då går det inte att släcka lamporna, men när man vill läsa, ja, då går de inte att tända..

Okej, 7 inlägg under hela september var väl lite väl i underkant kanske - det får bli bättring på den fronten!

Jag är hemma från Grekland nu och det var underbart att vara i solen en vecka, nog för att jag oftast får nog av solen på slutet. Hotellet var mysigt och havet var underbart, jag insåg hur mycket jag har saknat vågorna, som knappt funnits där vi varit de båda gångerna i Egypten. Att bada i vågor får en att bli som ett litet barn igen. Inte så att man plaskar runt, men det blir faktiskt roligare att bada när vattnet rör lite på sig. Från mitt och Sebbes hotellrum såg man Turkiet, som nästan låg på simavstånd, det var lite häftigt!

Pappa fyllde 50 och ljudboken jag köpte i present till honom (men var snäll och gav honom i semesterns början) verkade gå hem. Det spelades kort och dracks paraplydrinkar och en sak är säker: mina två vinster i femkortspoker var defenitivt inte grundande på skicklighet.

Två saker var däremot lite annorlunda med denna semestern. Först och främst brände jag mig inte alls såsom jag brukar. Faktum är att jag inte brände ansiktet överhuvudtaget - någon dag, det har nog aldrig hänt förut. Så nu har jag fått massa fräknar och känner mig mindre blek än jag var efter sommaren.
Sak nummer två som är annorlunda efter den här semestern är att jag inte har flagnat på ryggen än, inte alls faktiskt. Det brukar jag alltid göra eftersom jag alltid bränner sönder ryggen dagen efter jag har bränt sönder ansiktet - inget av det hände i år.

Jag spontanköpte Twilight-boken på engelska i pocket shop på Arlanda innan vi åkte. Jag har inte sett filmen - än - och jag tänkte att det var värt att ge den en chans, efter Scouting for boys, som jag hade tänkt läsa. Nyfikenheten på Twilight blev däremot för stor och den trollband mig i tre dagar, sen var den slut. Det var sjukt tur att jag inte köpte den på svenska, för då hade den varit slut första dagen och dessutom lär den vara ojämförbart mycket bättre på just engelska. Nu måste jag få tag på resten av serien - och filmen, även om jag har hört att den är dålig.

Vi kom hem mitt i natten, åkte från Arlanda vid 3 och jag klev nog in genom dörren hemma vid 3.30. Det tar 45 minuter hem om man kör för fort, hur vi kom hem på en halvtimme är nog ganska lätt att räkna ut. Jag tror att pappa låtsades att han körde en såndär blåvit bil med sirener på taket. Det var nog snarare tur att vi inte stötte på en sån ändes vägen...