Tips!

Gå in här istället:

http://guldkrull.wordpress.com/

Efter att ha bloggat med Wordpress både till Länk och på jobbet, känns det både lättare och roligare att göra det själv också! Vi ses där!

Glad Påsk!

Idag ska vi måla ägg här hemma, en såndär mysig påsktradition vi skulle ha kunnat haft här i familjen. Grejen är bara att det inte är en tradition i vår familj, det är nånting pappa har fått för sig att vi ska göra i år. Jag ville alltid göra sånt när jag var liten, men bättre samma år jag fyller 20 än aldrig.

Det vankas dessutom trerättersmiddag, jag ansvarar för 1,5 rätt, pappa för 1,5. Rättvist kan tyckas, men den enda som är förskonad från matlagning är mamma som jobbar. Men vi ska nog få Sebbe att jobba lite.. Först måste vi däremot ha någonting att laga, så det är väl bara att ta sig iväg till affären, där halva stans befolkning också lär vara...

Ibland är livet sämre än man förtjänar..

Igår var verkligen världens skitdag. Jag börjar inse nu vilka som är mina vänner på riktigt och vilka som inte beter sig som det. Det är skittråkigt verkligen och jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna en sån värdelös start på 2010.

Idag är en mycket bättre dag. Jag försöker låta bli att ta åt mig personligt av allt som händer, trots att det är personligt. Det bästa receptet är att umgås med folk som får en att må bra. Så idag blir en riktig Sofie-dag. Det var inte meningen att det skulle bli en Sofie-dag, det skulle "bara" bli en Sofie-kväll, med glass och prat och lite TV. Däremot börjar Sofie-dagen ca 9.30, när det börjas prata på msn och fortsätter så i typ tre timmar. Sen möts vi helt oplanerat på stan och snart kommer hon hit. Och på tal om Sofie - nu ska jag hämta henne!

Jaha, nähä!

Ibland känner jag mig lite tagen för given. Idag har stundvis varit en sån dag. Det spelar ingen roll vad alla andra gör, för Carro fixar ju det där ändå, det gör hon ju alltid. Men om jag inte vill det för en gångs skull då?

Till Carro kan man alltid komma och prata om man behöver, men vem pratar med Carro när hon behöver det? Och vem bestämmer om det Carro har att prata om är viktigt nog att lyssna på?

Vad hände med det ömsesidiga kan jag ibland undra...?

Myshelg!

Jag var i Romme i helgen! För att komma dit gick jag upp 5 och dessutom körde jag i 3,5h efter det, vilket var mindre mysigt. Mysigt var det däremot att åka skidor och hänga med det underbara tonårsgäng som skapats på vårt tonår nu! I lördags var det 18 plusgrader i solen, igår var det en minusgrad och snöstorm - inga perfekta skiddagar vädermässigt, men vem brydde sig om det?

På eftermiddagen möttes jag av en nostalgiattack i Maserhallen. Det var där jag simmade min sista simtävling för 3,5 år sen. Extra nostalgisk blev jag såklart när det var tidtagningsplattor på ena kortsidan, eftersom det skulle vara en mindre klubbtävling där alldeles efter vi åkt. Jag insåg hur mycket jag saknar det där! Extra mycket när jag efteråt insåg hur len huden blir av klorvatten. Det var det däremot bara jag som tyckte, resten hävdade motsatsen.

Sen har jag en hemlighet också! Men hemligheter avslöjar man inte förrän de inte är hemligheter längre.

Alla vägar har sitt slut..

Ett sex år långt förhållande är på väg att nå sitt slut.

Jag minns så väl när kärlekssagan började, det var julafton och det var kväll, när våra vägar först korsades på riktigt och det var kärlek vid första ögonkastet. Kärleken har varit ihållande sedan dess, men visst har vi haft våra ups and downs. Strax innan vår ettårsdag skadade sig min kärlek och vi sågs inte på ett tag. I samma veva inledde jag ett förhållande med en gammal kärlek. Men som välkänt är finns det ju alltid en anledning till att man gör slut i första taget. Bara två månader senare återsåg vi varandra och kärleken hade då antagit en ny skepnad. Vi var som nyförälskade igen och hade bara ögon för varandra. Drygt två år senare var det dags för ännu en ytlig förändring, men som sagt, bara ytligt. Vi alla mår ju bra av att förändra vårt yttre till det bättre ibland. Kärleken växte sig om möjligt ännu starkare och vi hade det riktigt bra tillsammans. Nu den senaste tiden har det börjat knaka i fogarna tyvärr. Vi har nog lärt känna varandra lite för mycket och för länge. Vår kärlek, som en gång var stark, har nu övergått i vänskap och vi ser nu inga andra utvägar än att gå åt olika håll och se om gräset är grönare där på andra sidan. Det är mycket möjligt att jag har haft en stor del i det här beslutet, men det är som det är. En drygt sex år lång kärlekshistoria skrev idag sitt sista kapitel. Idag gjorde vi slut.

Hejdå Sony Ericsson, det har varit en rolig tid och jag kommer aldrig glömma min tonårskärlek. Men jag har träffat en ny, han heter HTC, och för mig vore det omöjligt att inte ta chansen att se vad han har att erbjuda mig. Tack och hej! Du kan hämta dina saker om två veckor när han den nye flyttar in.

Jag har alltså köpt en ny mobil!

Stor dag?

Idag har jag lärt mig ett nytt ord: vidimera. Det härstammar från latinets vidi, som betyder jag såg, vilket jag, inte så konstigt nog, redan visste, tack vare latin A och B. Att vidimera t.ex. en betygskopia innebär att två personer, utom en själv, ska intyga, med underskrift, namnförtydligande och telefonnummer att kopian överensstämmer med originalet. Tacka Gud för Wikipedia ibland!

Jag kan säga att det var en väldans tur att jag lärde mig ordet vidimera innan klistret som förseglar kuvertet hade satt sig, för annars hade jag haft problem på onsdag när brevet hade kommit fram. Jag har nämligen satt ett frimärke på vad som kan vara det viktigaste brevet i mitt liv. Nu ikväll, eller i natt kanske man säger, fick jag äntligen arslet ur vagnen och fyllde i ansökningen till flygledarutbildningen. Nu måste jag däremot alltså få alla kopior vidimerade innan jag kan skicka iväg det. Allt annat är ju åtminstone klart, så nu kanske det blir nånting av det här!

På tal om att lära sig nya ord, lärde jag farfar ordet innovativ idag. Gånger som dessa inser man hur mycket man får gratis om man kan andra språk. Jag tänkte faktiskt inte ens på att man kanske inte visste vad det ordet betyder. Nu vet han det i alla fall!



Foto: Julia Persson för Tidsskriften Betong

Lugn och ro

Det är galet vad en vecka kan gå fort ibland, dessutom har det varit en väldigt händelserik vecka. Det blev tre dagar i Åtvidaberg, där det bland annat grillades marshmallows på arbetstid, inte helt fel.

Lugn är nog någonting som har symboliserat den här veckan också. Jag har nog faktiskt inte stressat upp mig en enda gång över prestationssaker faktiskt. Jag kan nog inte beskriva i ord hur skönt det har varit. Jag har kanske varit mer förberedd än normalt och varit rätt säker på vad jag ska göra, men ändå, det var längesen jag var så lugn inför prestationsmoment. De enda två gångerna jag har stressat upp mig ordentligt har varit fredag och lördag kväll, när jag var 1, respektive 0, minuter från att missa bussen hem och alltså riskerade att få vänta en halvtimme i kylan på nästa. Detta i vårjacka dessutom.

Imorgon öppnar högskoleintagningen - mycket spännande! Vi får se hur det går med den saken och jag måste komma på b- och c-planer..

Ledig!

Mitt nya liv som laktosintolerant är underbart! Jag återupptäcker nya saker varje dag, idag var det jordgubbsfil, hur gott som helst ju. Största upptäckten idag måste förresten vara glaset mjölk till omeletten, hur kunde jag glömma det? Jag satt och verkligen analyserade hur det smakade, fett töntigt kanske, men tänk dig själv att inte ha druckit mjölk på så pass länge att du glömt hur det smakade, då är det väl klart att man måste tänka efter lite..

Idag har det spontanshoppats också! Jag gick in i en affär här hemma som jag aldrig varit in i tidigare och kom därifrån 448,50kr fattigare, med en väska och en liten plånbok - hälften så stor som min andra. Ibland är det en fördel att få plats med plånboken i fickan faktiskt. Resten av tiden har jag drömt om Tunisien, 2,5 månader kvar - kan det inte vara nu? Jag har hittat massor med fina kläder och lite annat som jag vill köpa tills dess, så på sätt och vis är det kanske tur att det är så pass lång tid kvar, så att jag hinner få lön ett par gånger till innan, så att jag har råd med allt! Jag ska ju trots allt betala drygt hälften av resan till...

Nu ska jag sova. Jag försöker nämligen lära mig själv att somna innan 23. Hittills går det bra och jag vaknar utvilad kring 8. Därför tänker jag att jag inte borde vara helt förstörd när jag går upp 6.30 imorrn, så natti natti!

Imorrn ska jag inte jobba, inte så mycket i alla fall. Istället ska jag försöka ta mig till polisstationen för att fixa ett nytt pass, nån ska ju faktiskt utomlands inom en inte alltför lång framtid och då kan det ju vara en fördel att kunna passera säkerhetskontrollen på Arlanda. Det får helt enkelt bli mitt mission imorrn. Nu ska jag sova - fjärde kvällen på raken innan 23!

Godmorgon!

Hade jag kunnat säga för 1,5h sedan när jag faktiskt vaknade. Då hade jag sovit 11h, helt sjukt. Igår kväll smsade jag Frida 22.40 och efter det borstade jag tänderna och kvällsfixade. 22.55 svarade hon och då måste jag ha sovit tungt, för jag vaknade inte av ljudet. Till saken hör att jag har somnat innan 23 hela tre kvällar den här veckan och i vanliga fall ligger jag inte i sängen innan tolv. Det kan ju visserligen ha nånting att göra med att jag har "skrapat ihop" 63 arbetade timmar den här veckan. För den som inte kan reglerna är 40h heltid, så jag har jobbat drygt 150% den här veckan, eller tre arbetsdagar för mycket i tid. Inte så bra med andra ord, men det kompenseras, litegrann åtminstone, på måndag, när jag är ledig fast jag jobbar - mycket bra!

Eftersom den här veckan mest bestått av att jobba och sova, ska jag nästa vecka se till att ha ett liv, de dagar jag kan, det med start redan idag!!

(förhoppningsvis leder livet till fler, roligare, inlägg här också..)

Idag har varit världens skitdag, på riktigt. Finns inte så mycket mer att säga om det, mer än att jag har mått bra mycket bättre. Tur då att jag kan gå in på Apollos hemsida och drömma mig 2,5 månader bort! Sämre kan man ju ha det trots allt...

Och här skulle jag överraska med en bild, men det gick åt skogen..

I en buss genom Sverige

Jag är lite trött och fick nyss höra att jag låter som en reklamfilm. Anledningen till att jag är trött är att jag har åkt buss 14 timmar de senaste 36 timmarna och anledningen till att jag låter som en reklamfilm är att 12 av de 14 timmarna spenderades i en av Bus4you:s bussar. Bekvämare har jag nog aldrig åkt! Tänk om flygen kunde ha lika bekväma säten, med lika mycket utrymme - då hade jag satt mig på ett plan till Australien ögona bums.

Först åkte jag till Jönköping, där fördrev jag tid en stund, köpte en banan till middag och skyndade mig sen till Immanuelskyrkan. Efter ett himla effektivt möte skyndade jag mig tillbaka till busstationen och åkte en timme till - åt "fel" håll - nämligen till Borås. Där spenderade jag kvällen kollandes på film och pratandes och i morse bjöds det på världens brakfrukost, med ett himla bra team work. Efter det skulle jag, på egen hand, fördriva en dryg timme i väntan på bussen. Mitt lokalsinne sattes på prov, men om det är nånting jag har lärt mig om Borås så är det att hur man än går kommer man alltid tillbaka till samma gata. Dessutom gick jag både av och på bussen på RÄTT busstation. Vilken utveckling som har skett!

Skämt åsido! Jag har åkt massa buss och jag har haft massa kul och trevligt. Nu blir det en tidig kväll!

Nördvarning?

Jag är en nörd! Nu är det officiellt av mig själv. Jag har alltid gillat planering, organisering och logistik. När jag var liten, satt jag och gjorde excellistor (fast på vanligt papper), på det jag ville ha ur klädeskataloger. Jag skrev upp vilket plagg jag ville ha, i vilken färg det skulle vara, vilken storlek och vad det kostade. Sen räknade jag ihop totalsumman och valde bort klädesplagg efter klädesplagg, till kalaset nådde en rimlig summa att blinka till sig.

Nu beställde vi aldrig kläder ur katalogerna, men det var inte heller min poäng. Det var det här med planerandet av vad som skulle köpas. Idag har jag nämligen återupprepat mitt beteende, men den här gången inte ur klädeskatalogerna, utan ur bokreakatalogerna och det är nog det som kvalificerar mig som nörd. Men varför bry sig? Imorrn är det jag som hänger på Akademibokhandeln!

Äntligen måndag?

Så var det måndag igen. Jag har aldrig gillat måndagar, oavsett om det har varit skola, jobb, eller ledigt. Måndagar är bara en dag när man förväntas komma tillbaka till vardagen och just den här tiden på året tröttnar jag ofta på vardagen. På samma gång saknar jag ordentliga rutiner och det där med att lära mig konkreta saker varje dag. Visst lär jag mig saker nu också, hela tiden kanske till och med, men det märks inte lika väl och jag kan inte sätta fingret på vad. Det är inte så att jag känner mig understimulerad, men jag skulle ändå vilja sätta tänderna i ett ordentligt logiskt problem, eller översätta en latinsk text, eller nåt annat som är så krånligt att man nästan ger upp, för att sedan precis klara det. Om ett år lär jag inte vara av samma åsikt, men så får det vara.

Idag dammade jag av mitt träningskort igen, så den här måndagen har allt varit lite exotisk ändå! Jag vill träna igen, typ imorrn, men det går inte, tyvärr. Jag hoppas att jag kan komma igång med träningen igen. Man påminns ju varje gång om hur bra man mår av det. Så varför inte prioritera det lite mer?
Jag längtar till jag kan simma obehindrat igen (dvs. när jag flyttar), då ska det tränas mycket oftare!

Och OS! Vilka brudar!

Helt galet!

Det är något speciellt med OS, det är det. Men såhär intresserad av idrott har jag nog aldrig varit. Tidigare OS har jag kollat de grenar som är roliga att kolla på - typ ishockey och konståkning, men nu, nu sitter jag som klistrad framför längdskidåkning och skidskytte. Det har aldrig hänt innan. Med tanke på hur fastklistrad jag har varit vid TVn just dessa grenar är det kanske inte så svårt att lista ut vad jag nyss bevittnat..

Svenskt guld OCH brons och vilket lopp sen då! Underbart att se! Jag var trött och hade tänkt sova vid 22.30, men det var ju ungefär då allting började. Sista kvarten vände och vred jag på mig i soffan och sista minuten halvstod både jag och pappa, men mamma fattade ingenting. Som scout blir man ju dessutom stolt över att se hur svenskarna hjälper varandra till placeringarna.

Tur att jag inte gick och la mig när jag var trött första gången!

Tur att man inte stressar ihjäl!

Idag har varit en såndär lördag som kommer glömmas så fort den är över. Inte för att nånting hänt, utan för att ingenting har hänt. Jag var med mamma och handlade och sen uträttade jag dagens goda gärning genom att byta batterier i pappas mosters tv-dosa, så att hon kan se på tv igen. Himla bra va?

Vad har jag gjort annars? Jag har skickat iväg fem stycken tackkort från studenten, det kändes som om det var på tiden. En annan dag ska jag få iväg fem till, det får inte gå för fort det där. Mer produktiv än så har inte den här dagen varit och jag ska nog låta den förbli så även sista timmen.

Kind of an update!

Ibland går tiden liksom lite förbi en, lite så har den här veckan betett sig, även fast jag har haft riktigt roligt. Det är då jag brukar komma på att jag inte har skickat ut tackkorten från studenten än, men det kommer en tid för de korten att nå släktingarnas brevlådor också..

Vad har jag då pysslat med den här veckan?
- I tisdags satte jag mig på ett x2000 mot Linköping och en timme för sent klev jag av och möttes av Sofie, som jag inte har sett på evigheter. I samma sekund såg jag också bussen som bär Lars Winnerbäcks namn och hela dagen var fulländad. Vi fikade på ett av de mysigaste caféerna på länge och pratade om allt såntdär vi inte har pratat om det senaste halvåret eftersom vi inte har setts i princip. Riktigt roligt!

- Samma tisdag var jag med på UR i SMU i Linköping. Det var lite oförberett pga vissa anledningar, men jag gjorde mitt bästa och är nöjd med resultatet.

- Jag sov över hos Anton, såg Björn Ferry ta OS-guld, samtidigt som vi smaskade Ben & Jerrys Sorbet med smak av ananas och passionsfrukt. En sämre kväll kan man absolut ha. 2 nätter i en decimeter för kort soffa i en studentlägenhet. Alltid trevligt att prova på studentlivet i minivariant.

- I onsdags var jag i Sebbes Åtvidaberg. På UR även där. Där var det lite mer förberett och gick lite bättre och det var ju såklart bra! Det var däremot lite konstigt att vara i Åtvidaberg måste jag säga, trots att jag själv inte har bott där. Innan kvällens slut var jag vän med Östgötatrafiken, som får sälla sig med SL, Skånetrafiken och Västtrafik.

- Idag när jag kom hem, efter att ha gjort en blixtvisit på T8 för 9 bitar sushi, visade det sig att vi är hundvakt, vilket resulterade i en 1,5h promenad med Felicia under kvällen. Varför tar man inte promenader med sina vänner oftare? Hur bra som helst ju, eftersom man tränar och hinner prata samtidigt. Lite som två flugor i en smäll.

- Och nu ska jag åka och hämta mamma och pappa och min moster och hennes sambo som har varit i storstan på galej och inte bör köra bilen själva.

Alla Hjärtans Dag

Jag är inte ordförande längre. Det är lite konstigt, men samtidigt väldigt skönt. Det dåliga samvetet över att inte hinna med är som bortblåst och det är väl det som är det bästa med att slippa. Däremot kan jag ju inte låta bli att lägga mig i, så jag är fortfarande kvar i styrelsen..

Idag är det som känt den 14 februari och alla hjärtans dag. Lika roligt som alltid... Så i brist på egen kärlek ska jag ut och äta med familjen, för att fira mammas och pappas bröllopsdag istället. Hur vore det att inte upprepa det till nästa år?

Jag gillar Lund vol. 2

Igår kväll var tredje dagen i Lund på mindre än en vecka. Alltså också tredje kvällen/dagen av häng med Charlie och Johannes, det brukar bli så när man är där. Sjukt roligt att man kan lära känna nya människor på det där sättet genom att egentligen åka och jobba. Det känns ju inte alls lika tråkigt att vara hemifrån när man kan ha så roligt på kvällarna liksom. Jag vågar till och med påstå att det är roligare än att vara hemma. Däremot blir det på något sätt lite vemodigt att åka därifrån, för hur vet jag när jag kommer tillbaka dit? Om jag alls gör det liksom.. Men det ska jag se till att göra, jag och Frida får åka dit igen!

Nu sitter vi på tåget tillbaka till Stockholm. Intensiteten i det här jobbet slutar aldrig chockera mig. Igår var vi i Köpenhamn på konferens mellan 8-16. 16.43 gick tåget till Lund, tåget var självklart försenat och scout började 18.15. Vi kom in genom kyrkdörren 18.05. Vi var med på scout, scout tog slut, vi såg på film och vi fick sällskap. Nu sitter vi på tåget som sagt. Förhoppningsvis är det framme 12.39, 13.00 har vi möte på kansliet. Nån gång däremellan vore det trevligt med lite lunch också. Efter mötet bär det av på födelsedagskalas - sen planerar jag att ta det väldigt lugnt!

Jag är i Lund. Lund är sjukt bra! Godnatt!

En recension på Skånetrafiken

Jag har tänkt lite på det här med kollektivtrafiksystem det senaste dygnet. Inte sådär bara, utan för att jag utforskar ett nytt i dagarna. Under luppen har vi Skånetrafiken, som givetvis jämförs främst med SL, eftersom det är det jag har bäst koll på. Jag tycker mig dessutom kunna ha en åsikt i frågan, eftersom jag dels rest med systemet från enslig ort, där bussen går in till stan exakt 2 ggr innan lunch och jag har dessutom "pendlat" från samme ensliga ort två dagar på raken. Jag har också provat systemet i rusningstrafik och mitt på dagen när det är relativt dött.

Vad är då resultatet av min "undersökning"? Jo, att Skånetrafiken är ett trevligt system att utnyttja.

• Man kan lita på att bussen kommer
• Den går även på hala småvägar
• Man får plats med packningen
• Personalen på servicecentret är tillmötesgående
• Det är billigt om man inte fyllt 20
• Ibland står det vilken nästa hållplats är
• Man kan åka från Rickarum till Kristianstad, från Kristianstad till Tollarp, från Rickarum till Kristianstad igen, från Kristianstad till Knislinge, Från Knislinge till Lund, via Hässleholm - med andra ord - överallt där jag behöver åka den här veckan!

Dessutom får man ett fint turkosgrönt kort, där man har alla pengarna på.

(Var vänlig märk ironin i detta inlägg)

JAAAAAAAAAAAA!!!!!!

Ibland kan man vänta, utan att egentligen veta om att man faktiskt väntar. Idag blev tydligen en sån dag. Jag har i princip dagligen varit inne på Linköpings Universitets hemsida för att se om det har kommit upp någon information om programmet jag vill gå, som finns i katalogen, men inte på hemsidan. Dagligen alltså, sedan november. Det har alltid varit med en lite uppgiven suck som jag varje dag konstaterat att "nej, inte idag heller". Nu i januari har det gått så långt att jag har börjat få ångest över vilken plan B jag ska välja. Men så idag, eller snarare ikväll, när jag skulle göra min dagliga koll så fanns det helt plötsligt där. Ingen information, men den finns med över listan på program - äntligen! Så nu kan jag skrota alla tidigare B-planer och bara njuta av att veta vad jag ska göra i höst. För jag måste komma in! Det kan ju inte bli 22,5 på en helt ny utbildning - eller? Sen är ju frågan om det blir flygledar- eller logistikspåret, men det har jag ju ett tag på mig att fundera på.

På lördag är det den 23 januari. Idag var jag på Friskis och tränade och de har en "ny" liten finess där i apparaten där man drar sitt kort: man kan nämligen se när man senast var där på besök. Mitt senaste besök ägde rum den 23 oktober. Ganska precis tre månader sedan med andra ord. Än har jag ingen träningsvärk, men jag antar att det kommer lagom till jag vaknar imorgon.

Jag är på väg att gå och lägga mig, det är ju inte så konstigt att man gör det vid den här tiden och då är det inte heller så konstigt att vilja dra ner rullgardinen. När jag skulle göra det stod det däremot tre stycken rådjur, alldeles utanför mitt fönster. Bor man i skogen eller?

Effektivitet - det är najs!

Jag har varit ruskigt effektiv i ett par timmar nu och det var längesen. Jag har haft kontakt med 3 SMU-föreningar, jag planerar logistiken inför ett läger och jag skickar mail på löpande band - samtidigt typ.

Men man kan ju inte vara effektiv hela tiden, så nu har jag tagit en fikapaus - vi får se hur lång den blir. Mellanmål kan ju dessutom vara en av de mer optimala måltider vi har. På tal om någonting helt annat köpte jag fotopapper till min skrivare idag, så för tillfället skriver jag ut några foton jag tycker om.

Igår kväll var jag för övrigt stereotypen av mig själv. Eller jag snarare uppfyllde alla fördomar folk har om mig: att jag bara spelar Sims och ser på High School Musical. Under 1,5h igår gjorde jag nämligen båda, samtidigt. Nummer 3 av båda. Mycket trevligt.

Nu är det dags för mig att skärpa mig! 2 inlägg på 20 dagar är inte okej, verkligen inte okej. Däremot symboliserar det mitt liv den senaste tiden: så mycket jag vill, men så lite jag hinner. I söndags kväll när jag kom hem, insåg jag att jag hade sovit 5 nätter hemma sedan julafton. 5 nätter, på 4 veckor, då är det allt bra skönt att komma hem. Jag njuter varje minut av att vara hemma. Jag kan äta frukost när jag vill, bara en sån sak. Jag har mitt rum, med mina grejer och jag har tillgång till saker och möjligheter, som jag inte har haft sen jul. Jag bävar nästan redan inför att behöva åka härifrån igen, jag vill ju vara här ett tag nu.

Däremot har jag massa roligt att se fram emot den kommande tiden, såsom 16+, en Skånetripp och så Köpenhamn på det. Ibland blir jag nästan avundsjuk på mig själv - hur underbart är inte det? Jag hoppas att jag är lika avundsjuk i höst, det vore en trevlig trygghet.

Nu är det dags för sängen, godnatt!

Lärorik ledighet

Jag vet ärligt talat inte om jag någonsin har velat vara hemma lika mycket som jag har velat den gångna veckan. Det är kanske därför det är obeskrivligt skönt att vara hemma igen. Jag har redan lite ångest över att behöva åka iväg igen på tisdag. Jag brukar gilla det, men just nu känns det bara som om jag vill vara hemma för mig själv ett tag. Ta det lugnt och bestämma själv. Inte behöva oroa sig för att bli huggen i ryggen för minsta lilla. Jag behöver inte det mer nu.

Idag är sista dagen på min fyra veckor långa ledighet. Konstigt nog skulle jag behöva fyra till. Kanske att disponera på bättre saker, som hade fått mig att må bättre, men nu är det som det är och det är väl bara att kämpa på härifrån istället.

Misstolka mig inte, jag är inte så bitter som jag låter. Däremot har jag lärt mig ett och annat om personer som står mig nära, vilket känns bättre att göra förr eller senare. Om det är positivt eller negativt vet jag inte, men jag vet vad jag behöver och inte. Därför blickar jag fram emot en bra vår, som förhoppningsvis innehåller massor av spännande utmaningar, utan massa tråkiga inslag och istället roliga möten med nya och gamla människor som gör mig till en bättre människa istället för motsatsen!

Godnatt!

Inte en minut av lugn och ro

Livet är hektiskt just nu. Igår kom jag hem från Länk - bästa sättet att fira nyår på! Lägret hade sina ups and downs, men allting slutade i alla fall på topp och middagen gick verkligen toppen. Jag kom som sagt hem igår, idag har jag tvättat allting och imorgon åker jag till fjällen. Nästa söndag kommer jag hem, förmodligen väldigt sent på kvällen och på tisdagsförmiddagen åker jag till Göteborg. Därifrån bär det direkt av till Linköping. Med andra ord kommer jag knappt vara hemma de närmsta veckorna och har inte varit det på sistone heller.

Idag hade jag en rätt kul chatt på facebook. Jag pratade med Berit från Tyskland. Hon på tyska, jag på engelska, precis som när vi var och fikade nere på stan hemma i våras. Roligt att fortfarande ha kontakt med henne, roligt med språkblandningen och roligt att jag förstår i princip allt hon skriver till mig. Ego-boost typ.

Imorgon bär det av till Uppsala tidigt på morgonen. Det ska bli riktigt roligt att åka skidor, men det ska bli mer än 20 minusgrader, så vi får se hur det glider och hur många köldskador det blir i ansiktet..