Igår var det dags för mig och Frida att förbereda oss inför den långa vandringen i Österrike och eftersom det här var enda helgen vi båda hade tid så fick det bli så. Lagom roligt när SMHI utlovat minusgrader...
Hur som helst kom Frida till mig (alldeles för tidigt) på lördagen och vi började fundera lite på vår vandring. Eller ja, hon funderade och jag packade. Samtidigt såg det ut såhär utanför fönstret (kul!):
Det haglade med andra ord, så vi var ju lagom positiva. Frida tyckte att hennes väska vägde mycket medan min var väldigt lätt. Kan visserligen bero på att hon bar tältet, men jag bar ändå massa vatten!
Det tog en timme att gå de 3 första kilometrarna, medan det tog en halvtimme att gå de 3 nästa. Det var lite knepigt att hitta där i början, men det var ju fint i skogen. Vi hade en karta som pappa hade fått när han gjorde lumpen. Med andra ord hade det tillkommit en del vägar, rivits en del skog och till råga på allt var det en noggrannhet på 100 m på kartan, så allt stämde inte ritkigt. Vi hittade ett träd/en buske/en blomma (?) som Frida tyckte var väldigt intressant.
Vi hade varit galet smarta när vi handlade och köpte kräm i portionsförpackningar. Min smakade som sånadär barnmatsefterrätter, men det tyckte jag ju om när jag var liten och det var gott nu med! Mellis är ett mycket bra och underskattat mål!
Syftet med hela vandringen var i alla fall att vi skulle ta oss hem till Anders. Det tar ungefär 10-15min att åka dit med bil, men för oss tog det ungefär 3 att gå. Vi låtsades att det var EB på riktigt och frågade om vi fick tälta i hans trädgård (vilket vi redan visste) och blev inbjudna på fika. Som Frida sa: även om allt var uppgjort så var vi ju tvungna att öva på att tigga artigt. Trots värmande fika kunde det inte hjälpas att det var snorkallt utomhus. Vi blev tillfrågade om vi ville ha middag inomhus, men en riktig scout kan inte tacka ja till det, så vi gick upp i skogen, där den sista solen höll hus och lagade oss en gourmetmiddag:
Couscous med ekologiska köttbullar och wokgrönsaker.
Frida var mästerstekaren och jag var mästerfotografen, typ. Sa jag att det var galet kallt ute förresten?
Efter maten och efterrätten (efter samarbetet alltså), gick vi in till Anders och TJ och såg på film och drack te (eller mjölk för den som inte var vuxen nog..) Det fanns ju liksom ingen vits med att sitta ute och frysa bara för att liksom. Det lär ju inte vara minusgrader i Österrike i juni - HOPPAS JAG!
Vi tog med oss våra sovsäckar in och la dem framför brasan. Det var nog det smartaste vi gjorde på hela dagen, för när vi väl skulle sova sen var ju sovsäckarna lite varma.
Så dåligt som jag sov var det däremot längesen jag gjorde. Det är verkligen inte roligt att vakna varje timme utan att det känns som om man sovit överhuvudtaget. När jag väl somnade drömde jag värsta mardrömmen också, mycket roligt.. Det roligaste var ändå när vi skulle packa ihop på morgonen efteråt sen! Vi hade lämnat alla grejerna utanför tältet och när vi hittade vattenflaskan var den full med is. Det syns nog inte på bilden, men det var i alla fall massa is i den.
En ungefär mils vandring med en massa tunga grejer i ryggsäcken, följt av en dålig natt i tält och en timmes spinning gör att kroppen känns rätt mör nu och jag är inte alls taggad för matteprovet imorrn. Det enda jag är taggad på är att cykla till skolan med min "nya" cykel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar