Förvirrad?

Den här dagen har gått i förvånets tecken. Det började i den sekund jag vaknade. En typisk såndär morgon (förmiddag?), när man vaknar, känner sig utvilad, samtidigt som klockan inte känns så mycket. När man tittar på klockan visar den däremot 10.58 och en våg av besvikelse sköljer över kroppen. Dagen har redan börjat!

Nästa förvåningsmoment var när jag la mig i solen, mest för att göra mamma glad. Det behövs åtskilliga timmar för att göra min hud pyttelite brunare, så det känns så bortkastat med tid. Oavsett om jag ligger i solen hela sommaren så är jag ändå inte ens i närheten av lika brun som många av mina vänner. Nej, det finns ju bättre saker att göra!

Förvåning nummer 3 var ett visst telefonsamtal nu ikväll. Joel ringde och jag blev så förvånad att jag inte fick fram ett vettigt ord. Det är väldigt sällan jag får oväntade samtal, väldigt sällan. Som tur var kunde jag hjälpa honom med det han ringde för, så det var ju tur det åtminstone!