EB-återträff! Äntligen!

Det är nästan 2,5 månader sen bussen, som gått genom Österrike, Tyskland och Danmark slutligen nådde svensk mark och Malmö. Det var hemskt vemodigt, samtidigt som sommaren fått den bästa start den någonsin hade kunnat få. En dubbel kramring och sen var allt slut. Vi lärde oss att om man tar av sig skorna på tåget, när varken de eller fötterna är särskilt fräscha, då vill ingen ha ens platser, trots att man inte hade platsbokning på tåget. Att komma hem var underbart, men vemodigt.

Den där vemodigheten tröstades aningens av kännedomen om en återträff - i september! 2,5 långa månader skulle man vara tvungen att vänta, innan man fick träffa alla igen. 2,5 månader är lång tid, väldigt lång tid. Saken är den att den där återträffen är idag och det går inte att beskriva hur konstigt det faktiskt känns. Det är så overkligt på något vis att jag inte ens vet om jag är taggad, som om jag måste nypa mig i armen för att faktiskt förstå. Min kära systeryster tröstade mig med att "du hinner bli taggad på bussen dit", det mest komiska i det är att det är 2 hållplatser dit - med STADSBUSSEN!

Så dagen ägnas kort och gott åt att förstå att det faktiskt är idag det händer, så kul!!