Så kom den dagen igen

Igår var det som bekant julafton, årets härligaste dag, åtminstone i mina ögon. Jag tror ingenting är så heligt som julen för mig och jag hade byggt upp världens julkänsla. I år skulle familjen gå en annorlunda jul till mötes - låt oss kalla den racerjulen. Mellan 12 och 16 skulle vi klämma in hela kalaset, bortsett från den traditionsenliga grötfrukosten hemma. Jag tycker att vi lyckades väldigt bra - under de tidigare nämnda fyra timmarna hann vi fika, hälsa på gammelfarmor Elna 102 år, äta jullunch, duka undan, ha julklappsutdelning, öppna julklapparna och fika igen - faktiskt utan att förlora julkänslan en enda gång. Varför hinna med hela julen på fyra timmar kan man ju undra? Har man föräldrar som jobbar skift har man ibland inga val, men det gjorde ju ingenting, för vi var väl förberedda på det.

Tomten måste dessutom ha tyckt att jag har varit väldigt snäll under året som gått, för jag fick både en fotoskrivare och en stereo och till och med en tekanna som jag ville ha. Det jag gillade bäst var att alla, stora som små, fick ungefär lika många julklappar (runt fem), vilket gjorde att det inte var samma person som öppnade paket hela tiden. I vår familj har vi nämligen en tradition att den som öppnar en julklapp får all uppmärksamhet, vilket faktiskt är att rekommendera, för då tar det mycket längre tid och man får se vad alla får.

Resten av julaftonen tänker jag glömma, att sitta hemma hos en annan nära släkting och behöva försvara sig för att man har fått julklappar, det ska man inte behöva göra på julafton åtminstone! Tyvärr måste jag tillbaka dit imorgon också, men det är racerjulen, som var alldeles underbar, jag för alltid vill minnas!

Gammal är inte lika med döv

Idag har jag spenderat kvalitetstid med farfar och min äldsta kusin, om man nu kan kalla svininfluensavaccination för kvalitetstid vill säga. Det gick snabbt och smärtfritt (än så länge). Det nästan mest komiska var sköterskan som tog sprutan på oss. När hon pratade med farfar pratade hon väldigt högt och väldigt tydligt, sådär övertydligt som man ibland tvingas göra med gamla människor. Grejen är ju bara att det är inget fel på farfars hörsel, och inte fysik heller för den delen. Man behöver varken höja rösten, eller artikulera mer än vanligt. Att han är 76 år behöver ju inte automatiskt innebära att han är gaggig. Därför var det ganska roligt att stå där och höra henne prata med honom som om han vore både döv och gaggig.

Tillbaka till övningskörningen...

Jag trodde att jag hade körkort, att jag hade haft det i över ett år. Jag trodde verkligen att det där kortet i min plånbok, med min bild på och som det står körkort på och som dessutom är utfärdat av vägverket faktiskt menade att jag kan köra bil, är mogen att ta egna beslut i trafiken och faktiskt får köra bil - ensam, utan en övningskörningsskylt på bakluckan. Hur jag då kom in i en flashback från två år tillbaka igår, det har jag ingen aning om. Jag kör, mamma sitter bredvid och pappa i bak. Det var ganska mycket snö, så bilen började spinna när jag skulle svänga i korsningen. Vad händer? Mamma skriker, pappa skriker och jag skriker tillbaka att de kan gå till bussen om de inte pratar i normal samtalston. Visst, det här väglaget är jag kanske fortfarande nybörjare på, med tanke på att det knappt varit snö de två tidigare vintrarna, men sitter man då bredvid och skriker händer ju ingenting. Tips och råd ges bäst pratandes.

Igår hade jag världens mysigaste kväll med min systeryster. Hon fick sin födelsedagspresent: en middag på restaurang och vi gjorde det stora misstaget att beställa förrätt också. Man fick nämligen först in några tallrikar med sallad, olika röror, bröd och någon grillad aubergine - SEN - förrätten och sist varmrätten. Kruxet var ju att man var lite för mätt när varmrätten väl kom in. Så nästa gång vi går dit ska vi bara äta varmrätt! Sen gick vi hem till mig och såg Harry Potter och Halvblodsprinsen, som jag inte hade sett än och åt chokladtårta med glass och varm hallonsås. Bra kväll helt enkelt!

Livsdilemma..

Idag fick jag utbildningskatalogen för nästa läsår från Linköpings Universitet. Där har (hade?) jag lovat mig själv att aldrig gå. Efter förra katalogen var det åtminstone inte särskilt svårt, eftersom det inte fanns någon utbildning som jag gillade. Men så fick jag ju den nya katalogen idag och de ska starta ett kandidatprogram i flygtrafik och logistik - kan det bli så mycket bättre? Det är visserligen ingen pilotutbildning, men samtidigt känns programmet skräddarsytt för mig, nästan oavsett vilket spår man väljer.

"Så vad gör jag nu? Svara mig du! Jag bara undrar - vad gör jag nu?"

Glad gladare gladast

Tänk att en dag kan bli så bra med rätt sällskap! 6 timmar med Emilia i Uppsala, kan nämligen vara hur bra som helst. Efter att jag lärt mig att man inte bör köra bil i Uppsalas innerstad och slutligen hittat Emilia drog vi oss ut mot Gränby. Det är ju mycket trevligare att shoppa på ett köpcentrum än i stan en kall, regnig dag. Dessutom kan man lämna jackan i bilen - ännu bättre. Jag hittade en nyårsklänning, till det ringa priset av 350 kr, så nu slipper jag leda nyårsmiddagen naken och det känns bra måste jag säga.

När vi tröttnat på den ytliga shoppingen tog vi oss till IKEA för att samla ett par vuxenpoäng. Hur jag kom upp i 800 kr helt själv, det har jag ingen aning om, eller snarare förtränger kanske, men nu har jag köpt julklappar till hela familjen i alla fall, så nu slipper jag det bekymret. Lite vintersaker som en mysig film och doftande ljus till mig själv blev det också, men sånt får man ju unna sig såhär i kylan!

Imorrn är det ju den 14 december också, galet! Särskilt med tanke på att jag sett fram emot den kvällen i över en månad. Jag och Jonatan ska gå och se Winnerbäck och det kommer verkligen att bli hur roligt som helst!

I morse pratade jag och Frida om EB i min kyrka, det gick över förväntan bra. Det var precis rätt folk som kom dit och lyssnade och de var intresserade och ställde en massa bra frågor. Då känns det otroligt givande att faktiskt göra det också. Dessutom hade en av tanterna kokat mjölkfri risgrynsgröt till mig för andra gången den här veckan - toppen!

Resten av dagen har bara varit lugn och skön. Jag börjar få riktiga julkänslor och ser fram emot långledigt, det behövs nu. Jag har dessutom kommit på ett par projekt jag ska pyssla med under tiden, bl.a. ett fotokollage. Jag vill sätta upp min tavellist över sängen också. Sen vill jag ju göra någon sorts fotoalbum av EB-bilderna också. Julgodis står nog också rätt högt på listan. Sen blir det Länk och fjällen i ett, hur kul som helst!

Imorgon ska jag träffa Emilia, igen! Vi träffas jämt nu känns det som, men det trivs jag oerhört bra med, så det gör ju verkligen ingenting. Det blir IKEA och lite annan shopping. Jag ska försöka hitta en nyårsklänning och en skidjacka, vi får se hur det går.

Det är det här som kallas livet

Ibland springer tiden iväg. Ibland springer en hel höst förbi. Om två veckor har julafton redan varit och hur konstigt är inte det? December har innehållit 1 dygn i Jönköping, direkt följt av 1,5 dygn på Gotland, sen en ledig helg och därefter 1 dygn i Lund. Mycket borta, lite hemma. Nu är det en ledig helg kvar, innan de två sista jobbdagarna före 10 januari och då består en av dem av julbord och den andre av Winnerbäckkonsert på kvällen. Jobbigt va?

Imorgon är det ett halvår sen studenten, på söndag ett halvår sen jag åkte till Österrike för mitt livs äventyr och utmaning (so far). Imorgon ska jag och Frida prata om det sistnämnda i kyrkan. Klockan 9 på morgonen, hur tänkte de där? Bäst att sova kanske..

Är ute på äventyr minnsann!

Jag befinner mig för tillfället i Jönköping och har alldeles nyss insett hur centralt det ligger. Det är nära till Göteborg, det är relativt nära söderut, det är inte jättelångt till Linköping, som inte är jättelångt från Stockholm. Varför bor man inte här för? Blir det prat om att nån av medlemsrekryterarna ska bo här i vår, då tackar jag ja direkt, vilka möjligheter!

Det komiska i att jag är här är att jag just nu sitter hemma hos en människa jag aldrig hade träffat innan, som jag dessutom ska sova hos, men hon är jättetrevlig, så det här ska nog gå vägen. Sen imorrn bär det av till storstan igen, så ska jag träffa mamma en snabbis och sen vidare till scoutlägerplanering och sen Emilia och sen Gotland och sen hem på riktigt antar jag. För tillfället bor jag i min 45-litersryggsäck! Hade det inte varit för att datorväskan är så tung hade jag nog trivts riktigt bra faktiskt.