Så kom den dagen igen

Igår var det som bekant julafton, årets härligaste dag, åtminstone i mina ögon. Jag tror ingenting är så heligt som julen för mig och jag hade byggt upp världens julkänsla. I år skulle familjen gå en annorlunda jul till mötes - låt oss kalla den racerjulen. Mellan 12 och 16 skulle vi klämma in hela kalaset, bortsett från den traditionsenliga grötfrukosten hemma. Jag tycker att vi lyckades väldigt bra - under de tidigare nämnda fyra timmarna hann vi fika, hälsa på gammelfarmor Elna 102 år, äta jullunch, duka undan, ha julklappsutdelning, öppna julklapparna och fika igen - faktiskt utan att förlora julkänslan en enda gång. Varför hinna med hela julen på fyra timmar kan man ju undra? Har man föräldrar som jobbar skift har man ibland inga val, men det gjorde ju ingenting, för vi var väl förberedda på det.

Tomten måste dessutom ha tyckt att jag har varit väldigt snäll under året som gått, för jag fick både en fotoskrivare och en stereo och till och med en tekanna som jag ville ha. Det jag gillade bäst var att alla, stora som små, fick ungefär lika många julklappar (runt fem), vilket gjorde att det inte var samma person som öppnade paket hela tiden. I vår familj har vi nämligen en tradition att den som öppnar en julklapp får all uppmärksamhet, vilket faktiskt är att rekommendera, för då tar det mycket längre tid och man får se vad alla får.

Resten av julaftonen tänker jag glömma, att sitta hemma hos en annan nära släkting och behöva försvara sig för att man har fått julklappar, det ska man inte behöva göra på julafton åtminstone! Tyvärr måste jag tillbaka dit imorgon också, men det är racerjulen, som var alldeles underbar, jag för alltid vill minnas!