Saknaden är jobbig

Inget sms från Flygis idag heller och då finns det ju ingen anledning att gå upp ur sängen före 11.

Nästan samtidigt som jag loggade in på msn loggade Sara in och det märktes att vi inte har pratat ordentligt på alldeles för länge. Det är underligt hur man kan sakna en människa och hur reaktionen väl blir när man har all tid i världen. Man har så oerhört mycket att säga till varandra, så mycket att man inte vet var man ska börja och det blir tyst istället. Sen börjar man pladdra på, som om varje minut vore den sista i livet och man inte vill glömma eller missa minsta lilla händelse. Klockan gick alldeles för fort och vi var långt ifrån klara med allt vi hade att prata om och inte kommer vi ses på år och dagar heller..

Likadant med min Systeryster som har lämnat stan och är upptagen ända tills efter Ska'ut - om jag inte lyckas våldgästa henne när hon fyller år...

Nu strax är det snart dags att pallra sig iväg på kalas - Petra fyller 20, och på sms-order ska jag dit på middag m.m. Blir spännande! Så en del av dagen har jag ägnat åt att handla present och komma på vad jag ska ha på mig. Vi får se om jag känner mig hemma i det jag köpte igår, annars får jag tänka om lite snabbt senare. Det sköna är att det tar 3 minuter att gå dit, så jag har inte ett dugg bråttom än på en halvtimme!