Balen fortsätter

Jag och Askungen gick tyvärr inte samma öde till mötes, jag fick fortsätta, fortsätter, blicka bort mot slottet i fjärran, där balen är i full gång. Ibland får man gilla läget, det gjorde jag igår och åkte till Värmdö och åt alldeles för mycket mjölk istället, det funkar ju det med sägs det.

På kvällen gjorde jag en mycket pinsam premiär, som till en början inte ens höll på att bli en premiär, men som till slut blev det ändå - jag gick ut för första gången här hemma. Ut, ut alltså. Hur länge sen var det jag fyllde 18? Bra mycket längre än ett år sen, men ja, nån gång ska ju vara den första. Jag hade riktigt roligt faktiskt, bra mycket roligare än förväntat!

Idag förträngde jag balen på slottet genom att hälsa på Sofie (och Johanna också visade det sig). Te och choklad och prat och sånt som är typiskt bra var det gott om och jag vill dit snart igen!

Vad vore en bal på slottet?

Idag känner jag mig lite som Askungen, när hon står i fönstret och ser slottet långt bort i horisonten och suckar nåt i stil med (jag är ingen disneycitatmästare): "Vad vore en bal på slottet?" och sen säger hon nåt om hur tråkig den säkert är och slutar med "alldeles, alldeles underbar". Lite så känner jag idag, men det är inte en bal på ett slott jag suktar efter, utan ett årsmöte i Kristianstad. Lite oväntat kanske, men så är det idag. Säkert 20-30 jag känner ska dit, varav 15-20 träffar jag typ aldrig, så det hade ju varit roligt, men men...

Istället borde jag glädja mig åt att jag är ledig tre dagar på raken och jag har åtminstone fredagen och lördagen väldigt uppbokade, så det här ska nog gå vägen.. Men som sagt, den där balen på slottet, den är nog alldeles, alldeles underbar...

Vakna minuter

I morse sov jag till jag vaknade och det var så otroligt skönt, särskilt eftersom jag är förkyld. Det blev inte jättesent, men tillräckligt sent för att inte ha ro att gå och lägga sig nu, vilket verkligen skulle behövas, eftersom bussen går 7.47 imorrn. Kul tid för en som gillar flyg. Onödig parantes, jag vet!

Igår var bästa kvällen på länge! Jag insåg (som så många gånger förr) hur mycket jag trivs med all equmenia-personal. Den glada stämningen som alltid finns vid lunch- och fikabordet känns som något speciellt, jämfört med andra arbetsplatser. Nu är väl visserligen inte jag rätt person att uttala mig om andra arbetsplatser, med tanke på att jag har tre andra att jämföra med. Men jag tror ändå att jag inte borde förvänta mig samma värme och välmående känsla på framtida arbetsplatser. Igår var det julfest, eller snarare julklapp i form av italiensk buffé. Julfest i november känns lite fel kanske, men kvällen var jättemysig! Hela personalen i ett litet vardagsrum, där man blev av med sin stol så fort man reste sig och fick sitta på golvet när man kom tillbaka, tills någon annan reste sig. Min första och antagligen sista julfest på equmenia - lite sorgligt att tänka så. Däremot är det så lätt, när man för första gången trivs som fisken i vattnet. Då kommer separationsångesten halvvägs. Tänk om det hade varit så på gymnasiet ändå...

För att återgå till inledningsfrasen; idag har jag alltså inte gjort någonting, som alla andra dagar när jag inte jobbar. När jag kom till den insikten idag, att det skulle bli ännu en dag framför datorn, utan att få någonting vettigt gjort, fick jag ett ryck och fixade årets första julklapp. Jag som bestämde redan i oktober vad jag skulle köpa till mamma, bytte bana helt och fick värsta idén. Hoppas att den går hem nu bara.. Personligare julklapp får man nog faktiskt leta efter!

Rolig reklam - kors i taket!

Jag har nog aldrig skrattat rakt ut åt en tv-reklam, aldrig någonsin - men i tisdags, då var det dags! Det som kanske är mest otippat är att det var GE Money Banks nya reklam som fick mina tårar att spruta av skratt. Okej, där överdrev jag en aning, men rolig var den..

GE Money Bank erbjuder alltså oss medborgare att låna pengar av dem. Reklamen är vit och tråkig, men ställer frågan "Hur vill du fira jul?" (eller nåt i den stilen) Därefter kommer tre ortsnamn först: Rimbo, som stryks till förmån för Rimini, som stryks till förmån för Rio. Ju mer man lånar, desto "bättre" jul kan man alltså fira.

Vad är då det roliga i det här? För den vanliga människan: ingenting. För Norrtäljebon: Att de stryker Rimbo det första de gör. Det är så fruktansvärt klockrent. Varför kan man nog inte förstå om man inte är uppväxt här och jag vet inte ens om jag ska försöka förklara. Men det är inte stället man lånar pengar för att fira jul på precis. Nog för att jag känner flera stycken som bor där och som alldeles säkerligen också firar jul där, men det hela var bara väldigt roligt!

Ibland kan man bli sur på sig själv alltså! Idag var jag på apoteket och tänkte att, eftersom mamma, pappa OCH Sebbe har varit förkylda alldeles nyligen, lär jag också bli det snart, så jag borde köpa nässprej för att ha hemma. Jag står där och tittar på det, men köper jag det? Näe.. Är jag täppt i näsan nu? Jaa.. Är jag trött på mig själv för att det alltid är samma visa? Aningens! Och imorrn ska jag frysa större delen av dagen, men jag har verkligen inte tid att bli sjuk, det är ju julklappsutdelning på jobbet på måndag!

Det blir nog bra!

Händ nåt snart?

Jag ska säga sanningen, sanningen till varför jag inte fört väsen av mig på den här bloggen på nästan en vecka. Såhär är det: mitt liv är fruktansvärt ointressant för tillfället och dagboksbloggandet är inte intressant i längden. Visst är det bra med rutiner, men rutiner har även en förmåga att göra en rastlös, åtminstone i mitt fall.

Lite bra saker har i och för sig hänt. I tisdags kom det sju nya scouter till Tumba, efter väl utfört arbete. I torsdags planerades Uppsalas Äventyrsläger, med stor framgång och i lördags var det Grandios i Immanuelskyrkan. I morse sov jag till halv tolv. Typ så.

Jag är faktiskt ledig - ibland...

Idag lämnade jag in min semesteransökan för julen. 4 dagar och jag kan vara ledig mellan 16/12 och 10/1, det kallar jag bra. 4 veckors ledigt bara sådär, det är då belöningen kommer för att man knappt är ledig nu. Härligt! Det kommer däremot att kännas jättekonstigt att vara ledig så pass länge på raken. Jag har ju vant mig vid att jobba nästan varje dag nu, men jag ska verkligen utnyttja varje dag till max, särskilt dagarna innan jul. Det blir mys!

Dessutom ska jag vara ledig 3 dagar på raken, förstaadventhelgen. Till saken hör att en stor skara av mina vänner då är på SSRs årsmöte och där vill jag också vara. Så jag kommer klättra på väggarna om jag ska vara hemma hela tiden. Därför ber jag någon förbarma sig över mig, åtminstone nån av de dagarna - snälla?

Pensionärer alltså!

En sak som jag har gått och grubblat på ett tag och som är värt ett eget inlägg, är hur pensionärer pratar om oss ungdomar och hur de beter sig mot oss. Vi får ofta höra hur respektlösa vi är, hur vi tränger oss i köer och hur vi är otrevliga och ohjälpsamma. Jag har läst ett flertal insändare om detta i diverse tidningar och också hört hur de har ojat sig. Men är de så mycket bättre själva?

Jag ljuger inte när jag påstår att pensionärer har gjort det till en sport att trängas i köer alltså! En gång skulle jag hämta ut medicin på apoteket på sjukhuset. Jag var där först, en kvart innan det öppnade, men efter fem minuter kom en äldre man, som började småprata lite med mig. Han såg alltså definitivt att jag var där först. Två tanter, varav en med rullator, sluter sedan upp och har definitivt sett att jag och mannen var där före. När apoteket sedan öppnar kl. 9 trycker de sig före och in och kör nästan över min fot med rullatorn. Framme där man tar kölapp för recept får jag nummer fyra. Alltså har de andra trängt sig före mig så pass att jag nästan hamnar långt bak i kön - och då hade jag ändå väntat längst? Jag vet inte, men jag är åtminstone uppfostrad så att man, av respekt till den andre, låter den som väntat längst gå först. Det värsta är ju att samma människor har mage att spy galla över ungdomar och hur de tränger sig i köer.

En liknande incident inträffade häromdagen, i väntan på bussen till Stockholm. Ganska många människor står och väntar - i en kö - på bussen, när ett äldre pensionärspar bestämmer sig för att kön inte gäller dem och ställer sig näst längst fram i kön och givetvis går på bussen näst först. Alldeles säkert var detta för att de ville ha bra platser på bussen, men vem av oss, som faktiskt stod i kön, ville inte ha sin favoritplats på bussen? Står det 20 personer framför en, minskar ju sannolikheten väldigt fort att faktiskt få den plats man helst vill ha, men man får ju gilla läget. Vi lever ju i ett land där det är en oskriven regel att köa och vi vet ju att oskrivna regler gäller minst lika mycket som de skrivna. Jag lovar, att just det där paret, utan tvekan, hade fräst åt två ungdomar om de hade gjort samma sak, men när de själva gör det är det ingen fara tydligen.

Värst är nästan de tanter (ja, för det är sällan män/gubbar) som promt har bestämt sig att de ska sitta på en viss plats på bussen, så till vida att de ska ha den till varje pris. Häromdagen när jag åkte ovan nämnda buss, men vid ett annat tillfälle, satt jag på en av platserna där man får plats med datorn samtidigt. Jag hade lagt mina böcker på sätet bredvid, för det fanns massor med helt tomma säten på ett flertal ställen i bussen. Halvvägs gick en medelålders kvinna på bussen, med sikte på platsen bredvid min tydligen, eftersom hon satte sig ner, samtidigt som hon blängde surt på mig och jag knappt han plocka undan mina böcker.
"Du kan väl flytta in dig?" fräser hon åt mig.
"Jag sitter redan intryckt i kanten här." svarade jag vänligt och sanningen var att jag verkligen satt inne vid väggen.
"Men jag måste också få plats!" fräste hon ännu värre då.
Till saken hör att hon hade en stor tjock dunjacka, som tog större plats än ett säte. Men hade hon inte kunnat välja ett av de helt tomma sätesparen istället, om hon nu var så mån om personligt utrymma? Och var hon tvungen att fräsa åt mig? Jag kommer aldrig förstå mig på kärringar som vaknar på morgonen, med siktet inställt på att vara så fruktansvärt otrevliga och bara jävlas med tonåringar, för att "vi ska veta vår plats".

Jag tror ärligt talat att det är pensionärerna som beter sig precis som de tonåringar de beskriver. De flesta av oss är ju faktiskt uppfostrade till att visa respekt och att vara vänliga, men den äldre generationen verkar ha glömt just den biten..

Idag har jag ringt föreningar - 2 svarade. Men hur intressant är det att höra om mitt jobb, en dag som denna, när jag bara har suttit hemma och ringt? Inte så värst, så vi struntar i den biten.. Däremot kan detta ringande komma att generera i en del resande, men det tar vi då istället.

Idag var jag också på min gymnasieskola för andra gången sen studenten. Det känns lite konstigt att vara på ett ställe där man är så otroligt hemma, men man inte längre hör. För ett halvår sen hade det varit så naturligt att bara slänga sig ner i soffan där, medan jag väntade, men nu var det inte det. Jag träffade människor jag i princip inte har träffat sen skolan och vissa har man faktiskt saknat. Dumma mig som hängde "för mycket" med tvåorna förra året. Det kändes konstigt att de var kvar men inte jag. Sånt är livet!

Framtiden närmar sig

Jag och Sara smider framtidsplaner, det är kul! Förut bytte man framtidsdrömmar som underkläder, men när man haft samma dröm i flera år, är det verkligen en dröm på riktigt då? Förhoppningsvis görs det slag i saken nästa höst!

Det har varit dåligt med bilder här på sistone.. Jag vet inte varför, men jag har nog inte tagit så många bilder och sen tar det så lång tid att ladda upp och det gör hela texten konstig. Men i måndags, när jag och Jonatan var ute och tittade på en lägergård där vi ska ha läger i påsk hittade jag världens mest inbjudande hög med höstlöv och vad passar bättre då än lite bilder? Men det var inget bra väder, så jag och Systeryster ska ut och ta riktiga lövbilder en solig dag.

I morse ringde klockan 4.15 och bussen gick strax efter 5. Och självklart var jag alldeles för pigg för att sova igår kväll, så det blev ungefär 5h sömn, då är åtminstone inte jag människa. Det ledde till att jag somnade på bussen för första gången ordentligt i mitt liv. Man kan ju "sova", men jag SOV verkligen och vaknade när bussrösten ropade "Universitetet Norra" och jag vaknade till väldigt tvärt. Jag hade en snabb överläggning med mig själv om i vilken ordning hållplatserna är där i slutet och insåg att jag sovit mig förbi Danderyd, där jag borde ha gått av. Så kan det gå, men det var lätt värt den där extra sömnen alltså, eftersom jag sov så bra!

Dagen spenderades på en skolgård i Tumba och det är dagar som denna man verkligen gillar sitt jobb. Vi byggde vindskydd, lekte med barn, frös, lekte med barn och berättade om scouterna. Hur bra som helst!

Bra fast lång dag helt enkelt!