måndag 9 november 2009

Pensionärer alltså!

En sak som jag har gått och grubblat på ett tag och som är värt ett eget inlägg, är hur pensionärer pratar om oss ungdomar och hur de beter sig mot oss. Vi får ofta höra hur respektlösa vi är, hur vi tränger oss i köer och hur vi är otrevliga och ohjälpsamma. Jag har läst ett flertal insändare om detta i diverse tidningar och också hört hur de har ojat sig. Men är de så mycket bättre själva?

Jag ljuger inte när jag påstår att pensionärer har gjort det till en sport att trängas i köer alltså! En gång skulle jag hämta ut medicin på apoteket på sjukhuset. Jag var där först, en kvart innan det öppnade, men efter fem minuter kom en äldre man, som började småprata lite med mig. Han såg alltså definitivt att jag var där först. Två tanter, varav en med rullator, sluter sedan upp och har definitivt sett att jag och mannen var där före. När apoteket sedan öppnar kl. 9 trycker de sig före och in och kör nästan över min fot med rullatorn. Framme där man tar kölapp för recept får jag nummer fyra. Alltså har de andra trängt sig före mig så pass att jag nästan hamnar långt bak i kön - och då hade jag ändå väntat längst? Jag vet inte, men jag är åtminstone uppfostrad så att man, av respekt till den andre, låter den som väntat längst gå först. Det värsta är ju att samma människor har mage att spy galla över ungdomar och hur de tränger sig i köer.

En liknande incident inträffade häromdagen, i väntan på bussen till Stockholm. Ganska många människor står och väntar - i en kö - på bussen, när ett äldre pensionärspar bestämmer sig för att kön inte gäller dem och ställer sig näst längst fram i kön och givetvis går på bussen näst först. Alldeles säkert var detta för att de ville ha bra platser på bussen, men vem av oss, som faktiskt stod i kön, ville inte ha sin favoritplats på bussen? Står det 20 personer framför en, minskar ju sannolikheten väldigt fort att faktiskt få den plats man helst vill ha, men man får ju gilla läget. Vi lever ju i ett land där det är en oskriven regel att köa och vi vet ju att oskrivna regler gäller minst lika mycket som de skrivna. Jag lovar, att just det där paret, utan tvekan, hade fräst åt två ungdomar om de hade gjort samma sak, men när de själva gör det är det ingen fara tydligen.

Värst är nästan de tanter (ja, för det är sällan män/gubbar) som promt har bestämt sig att de ska sitta på en viss plats på bussen, så till vida att de ska ha den till varje pris. Häromdagen när jag åkte ovan nämnda buss, men vid ett annat tillfälle, satt jag på en av platserna där man får plats med datorn samtidigt. Jag hade lagt mina böcker på sätet bredvid, för det fanns massor med helt tomma säten på ett flertal ställen i bussen. Halvvägs gick en medelålders kvinna på bussen, med sikte på platsen bredvid min tydligen, eftersom hon satte sig ner, samtidigt som hon blängde surt på mig och jag knappt han plocka undan mina böcker.
"Du kan väl flytta in dig?" fräser hon åt mig.
"Jag sitter redan intryckt i kanten här." svarade jag vänligt och sanningen var att jag verkligen satt inne vid väggen.
"Men jag måste också få plats!" fräste hon ännu värre då.
Till saken hör att hon hade en stor tjock dunjacka, som tog större plats än ett säte. Men hade hon inte kunnat välja ett av de helt tomma sätesparen istället, om hon nu var så mån om personligt utrymma? Och var hon tvungen att fräsa åt mig? Jag kommer aldrig förstå mig på kärringar som vaknar på morgonen, med siktet inställt på att vara så fruktansvärt otrevliga och bara jävlas med tonåringar, för att "vi ska veta vår plats".

Jag tror ärligt talat att det är pensionärerna som beter sig precis som de tonåringar de beskriver. De flesta av oss är ju faktiskt uppfostrade till att visa respekt och att vara vänliga, men den äldre generationen verkar ha glömt just den biten..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar