Vakna minuter

I morse sov jag till jag vaknade och det var så otroligt skönt, särskilt eftersom jag är förkyld. Det blev inte jättesent, men tillräckligt sent för att inte ha ro att gå och lägga sig nu, vilket verkligen skulle behövas, eftersom bussen går 7.47 imorrn. Kul tid för en som gillar flyg. Onödig parantes, jag vet!

Igår var bästa kvällen på länge! Jag insåg (som så många gånger förr) hur mycket jag trivs med all equmenia-personal. Den glada stämningen som alltid finns vid lunch- och fikabordet känns som något speciellt, jämfört med andra arbetsplatser. Nu är väl visserligen inte jag rätt person att uttala mig om andra arbetsplatser, med tanke på att jag har tre andra att jämföra med. Men jag tror ändå att jag inte borde förvänta mig samma värme och välmående känsla på framtida arbetsplatser. Igår var det julfest, eller snarare julklapp i form av italiensk buffé. Julfest i november känns lite fel kanske, men kvällen var jättemysig! Hela personalen i ett litet vardagsrum, där man blev av med sin stol så fort man reste sig och fick sitta på golvet när man kom tillbaka, tills någon annan reste sig. Min första och antagligen sista julfest på equmenia - lite sorgligt att tänka så. Däremot är det så lätt, när man för första gången trivs som fisken i vattnet. Då kommer separationsångesten halvvägs. Tänk om det hade varit så på gymnasiet ändå...

För att återgå till inledningsfrasen; idag har jag alltså inte gjort någonting, som alla andra dagar när jag inte jobbar. När jag kom till den insikten idag, att det skulle bli ännu en dag framför datorn, utan att få någonting vettigt gjort, fick jag ett ryck och fixade årets första julklapp. Jag som bestämde redan i oktober vad jag skulle köpa till mamma, bytte bana helt och fick värsta idén. Hoppas att den går hem nu bara.. Personligare julklapp får man nog faktiskt leta efter!