Så kom den dagen igen

Igår var det som bekant julafton, årets härligaste dag, åtminstone i mina ögon. Jag tror ingenting är så heligt som julen för mig och jag hade byggt upp världens julkänsla. I år skulle familjen gå en annorlunda jul till mötes - låt oss kalla den racerjulen. Mellan 12 och 16 skulle vi klämma in hela kalaset, bortsett från den traditionsenliga grötfrukosten hemma. Jag tycker att vi lyckades väldigt bra - under de tidigare nämnda fyra timmarna hann vi fika, hälsa på gammelfarmor Elna 102 år, äta jullunch, duka undan, ha julklappsutdelning, öppna julklapparna och fika igen - faktiskt utan att förlora julkänslan en enda gång. Varför hinna med hela julen på fyra timmar kan man ju undra? Har man föräldrar som jobbar skift har man ibland inga val, men det gjorde ju ingenting, för vi var väl förberedda på det.

Tomten måste dessutom ha tyckt att jag har varit väldigt snäll under året som gått, för jag fick både en fotoskrivare och en stereo och till och med en tekanna som jag ville ha. Det jag gillade bäst var att alla, stora som små, fick ungefär lika många julklappar (runt fem), vilket gjorde att det inte var samma person som öppnade paket hela tiden. I vår familj har vi nämligen en tradition att den som öppnar en julklapp får all uppmärksamhet, vilket faktiskt är att rekommendera, för då tar det mycket längre tid och man får se vad alla får.

Resten av julaftonen tänker jag glömma, att sitta hemma hos en annan nära släkting och behöva försvara sig för att man har fått julklappar, det ska man inte behöva göra på julafton åtminstone! Tyvärr måste jag tillbaka dit imorgon också, men det är racerjulen, som var alldeles underbar, jag för alltid vill minnas!

Gammal är inte lika med döv

Idag har jag spenderat kvalitetstid med farfar och min äldsta kusin, om man nu kan kalla svininfluensavaccination för kvalitetstid vill säga. Det gick snabbt och smärtfritt (än så länge). Det nästan mest komiska var sköterskan som tog sprutan på oss. När hon pratade med farfar pratade hon väldigt högt och väldigt tydligt, sådär övertydligt som man ibland tvingas göra med gamla människor. Grejen är ju bara att det är inget fel på farfars hörsel, och inte fysik heller för den delen. Man behöver varken höja rösten, eller artikulera mer än vanligt. Att han är 76 år behöver ju inte automatiskt innebära att han är gaggig. Därför var det ganska roligt att stå där och höra henne prata med honom som om han vore både döv och gaggig.

Tillbaka till övningskörningen...

Jag trodde att jag hade körkort, att jag hade haft det i över ett år. Jag trodde verkligen att det där kortet i min plånbok, med min bild på och som det står körkort på och som dessutom är utfärdat av vägverket faktiskt menade att jag kan köra bil, är mogen att ta egna beslut i trafiken och faktiskt får köra bil - ensam, utan en övningskörningsskylt på bakluckan. Hur jag då kom in i en flashback från två år tillbaka igår, det har jag ingen aning om. Jag kör, mamma sitter bredvid och pappa i bak. Det var ganska mycket snö, så bilen började spinna när jag skulle svänga i korsningen. Vad händer? Mamma skriker, pappa skriker och jag skriker tillbaka att de kan gå till bussen om de inte pratar i normal samtalston. Visst, det här väglaget är jag kanske fortfarande nybörjare på, med tanke på att det knappt varit snö de två tidigare vintrarna, men sitter man då bredvid och skriker händer ju ingenting. Tips och råd ges bäst pratandes.

Igår hade jag världens mysigaste kväll med min systeryster. Hon fick sin födelsedagspresent: en middag på restaurang och vi gjorde det stora misstaget att beställa förrätt också. Man fick nämligen först in några tallrikar med sallad, olika röror, bröd och någon grillad aubergine - SEN - förrätten och sist varmrätten. Kruxet var ju att man var lite för mätt när varmrätten väl kom in. Så nästa gång vi går dit ska vi bara äta varmrätt! Sen gick vi hem till mig och såg Harry Potter och Halvblodsprinsen, som jag inte hade sett än och åt chokladtårta med glass och varm hallonsås. Bra kväll helt enkelt!

Livsdilemma..

Idag fick jag utbildningskatalogen för nästa läsår från Linköpings Universitet. Där har (hade?) jag lovat mig själv att aldrig gå. Efter förra katalogen var det åtminstone inte särskilt svårt, eftersom det inte fanns någon utbildning som jag gillade. Men så fick jag ju den nya katalogen idag och de ska starta ett kandidatprogram i flygtrafik och logistik - kan det bli så mycket bättre? Det är visserligen ingen pilotutbildning, men samtidigt känns programmet skräddarsytt för mig, nästan oavsett vilket spår man väljer.

"Så vad gör jag nu? Svara mig du! Jag bara undrar - vad gör jag nu?"

Glad gladare gladast

Tänk att en dag kan bli så bra med rätt sällskap! 6 timmar med Emilia i Uppsala, kan nämligen vara hur bra som helst. Efter att jag lärt mig att man inte bör köra bil i Uppsalas innerstad och slutligen hittat Emilia drog vi oss ut mot Gränby. Det är ju mycket trevligare att shoppa på ett köpcentrum än i stan en kall, regnig dag. Dessutom kan man lämna jackan i bilen - ännu bättre. Jag hittade en nyårsklänning, till det ringa priset av 350 kr, så nu slipper jag leda nyårsmiddagen naken och det känns bra måste jag säga.

När vi tröttnat på den ytliga shoppingen tog vi oss till IKEA för att samla ett par vuxenpoäng. Hur jag kom upp i 800 kr helt själv, det har jag ingen aning om, eller snarare förtränger kanske, men nu har jag köpt julklappar till hela familjen i alla fall, så nu slipper jag det bekymret. Lite vintersaker som en mysig film och doftande ljus till mig själv blev det också, men sånt får man ju unna sig såhär i kylan!

Imorrn är det ju den 14 december också, galet! Särskilt med tanke på att jag sett fram emot den kvällen i över en månad. Jag och Jonatan ska gå och se Winnerbäck och det kommer verkligen att bli hur roligt som helst!

I morse pratade jag och Frida om EB i min kyrka, det gick över förväntan bra. Det var precis rätt folk som kom dit och lyssnade och de var intresserade och ställde en massa bra frågor. Då känns det otroligt givande att faktiskt göra det också. Dessutom hade en av tanterna kokat mjölkfri risgrynsgröt till mig för andra gången den här veckan - toppen!

Resten av dagen har bara varit lugn och skön. Jag börjar få riktiga julkänslor och ser fram emot långledigt, det behövs nu. Jag har dessutom kommit på ett par projekt jag ska pyssla med under tiden, bl.a. ett fotokollage. Jag vill sätta upp min tavellist över sängen också. Sen vill jag ju göra någon sorts fotoalbum av EB-bilderna också. Julgodis står nog också rätt högt på listan. Sen blir det Länk och fjällen i ett, hur kul som helst!

Imorgon ska jag träffa Emilia, igen! Vi träffas jämt nu känns det som, men det trivs jag oerhört bra med, så det gör ju verkligen ingenting. Det blir IKEA och lite annan shopping. Jag ska försöka hitta en nyårsklänning och en skidjacka, vi får se hur det går.

Det är det här som kallas livet

Ibland springer tiden iväg. Ibland springer en hel höst förbi. Om två veckor har julafton redan varit och hur konstigt är inte det? December har innehållit 1 dygn i Jönköping, direkt följt av 1,5 dygn på Gotland, sen en ledig helg och därefter 1 dygn i Lund. Mycket borta, lite hemma. Nu är det en ledig helg kvar, innan de två sista jobbdagarna före 10 januari och då består en av dem av julbord och den andre av Winnerbäckkonsert på kvällen. Jobbigt va?

Imorgon är det ett halvår sen studenten, på söndag ett halvår sen jag åkte till Österrike för mitt livs äventyr och utmaning (so far). Imorgon ska jag och Frida prata om det sistnämnda i kyrkan. Klockan 9 på morgonen, hur tänkte de där? Bäst att sova kanske..

Är ute på äventyr minnsann!

Jag befinner mig för tillfället i Jönköping och har alldeles nyss insett hur centralt det ligger. Det är nära till Göteborg, det är relativt nära söderut, det är inte jättelångt till Linköping, som inte är jättelångt från Stockholm. Varför bor man inte här för? Blir det prat om att nån av medlemsrekryterarna ska bo här i vår, då tackar jag ja direkt, vilka möjligheter!

Det komiska i att jag är här är att jag just nu sitter hemma hos en människa jag aldrig hade träffat innan, som jag dessutom ska sova hos, men hon är jättetrevlig, så det här ska nog gå vägen. Sen imorrn bär det av till storstan igen, så ska jag träffa mamma en snabbis och sen vidare till scoutlägerplanering och sen Emilia och sen Gotland och sen hem på riktigt antar jag. För tillfället bor jag i min 45-litersryggsäck! Hade det inte varit för att datorväskan är så tung hade jag nog trivts riktigt bra faktiskt.

Balen fortsätter

Jag och Askungen gick tyvärr inte samma öde till mötes, jag fick fortsätta, fortsätter, blicka bort mot slottet i fjärran, där balen är i full gång. Ibland får man gilla läget, det gjorde jag igår och åkte till Värmdö och åt alldeles för mycket mjölk istället, det funkar ju det med sägs det.

På kvällen gjorde jag en mycket pinsam premiär, som till en början inte ens höll på att bli en premiär, men som till slut blev det ändå - jag gick ut för första gången här hemma. Ut, ut alltså. Hur länge sen var det jag fyllde 18? Bra mycket längre än ett år sen, men ja, nån gång ska ju vara den första. Jag hade riktigt roligt faktiskt, bra mycket roligare än förväntat!

Idag förträngde jag balen på slottet genom att hälsa på Sofie (och Johanna också visade det sig). Te och choklad och prat och sånt som är typiskt bra var det gott om och jag vill dit snart igen!

Vad vore en bal på slottet?

Idag känner jag mig lite som Askungen, när hon står i fönstret och ser slottet långt bort i horisonten och suckar nåt i stil med (jag är ingen disneycitatmästare): "Vad vore en bal på slottet?" och sen säger hon nåt om hur tråkig den säkert är och slutar med "alldeles, alldeles underbar". Lite så känner jag idag, men det är inte en bal på ett slott jag suktar efter, utan ett årsmöte i Kristianstad. Lite oväntat kanske, men så är det idag. Säkert 20-30 jag känner ska dit, varav 15-20 träffar jag typ aldrig, så det hade ju varit roligt, men men...

Istället borde jag glädja mig åt att jag är ledig tre dagar på raken och jag har åtminstone fredagen och lördagen väldigt uppbokade, så det här ska nog gå vägen.. Men som sagt, den där balen på slottet, den är nog alldeles, alldeles underbar...

Vakna minuter

I morse sov jag till jag vaknade och det var så otroligt skönt, särskilt eftersom jag är förkyld. Det blev inte jättesent, men tillräckligt sent för att inte ha ro att gå och lägga sig nu, vilket verkligen skulle behövas, eftersom bussen går 7.47 imorrn. Kul tid för en som gillar flyg. Onödig parantes, jag vet!

Igår var bästa kvällen på länge! Jag insåg (som så många gånger förr) hur mycket jag trivs med all equmenia-personal. Den glada stämningen som alltid finns vid lunch- och fikabordet känns som något speciellt, jämfört med andra arbetsplatser. Nu är väl visserligen inte jag rätt person att uttala mig om andra arbetsplatser, med tanke på att jag har tre andra att jämföra med. Men jag tror ändå att jag inte borde förvänta mig samma värme och välmående känsla på framtida arbetsplatser. Igår var det julfest, eller snarare julklapp i form av italiensk buffé. Julfest i november känns lite fel kanske, men kvällen var jättemysig! Hela personalen i ett litet vardagsrum, där man blev av med sin stol så fort man reste sig och fick sitta på golvet när man kom tillbaka, tills någon annan reste sig. Min första och antagligen sista julfest på equmenia - lite sorgligt att tänka så. Däremot är det så lätt, när man för första gången trivs som fisken i vattnet. Då kommer separationsångesten halvvägs. Tänk om det hade varit så på gymnasiet ändå...

För att återgå till inledningsfrasen; idag har jag alltså inte gjort någonting, som alla andra dagar när jag inte jobbar. När jag kom till den insikten idag, att det skulle bli ännu en dag framför datorn, utan att få någonting vettigt gjort, fick jag ett ryck och fixade årets första julklapp. Jag som bestämde redan i oktober vad jag skulle köpa till mamma, bytte bana helt och fick värsta idén. Hoppas att den går hem nu bara.. Personligare julklapp får man nog faktiskt leta efter!

Rolig reklam - kors i taket!

Jag har nog aldrig skrattat rakt ut åt en tv-reklam, aldrig någonsin - men i tisdags, då var det dags! Det som kanske är mest otippat är att det var GE Money Banks nya reklam som fick mina tårar att spruta av skratt. Okej, där överdrev jag en aning, men rolig var den..

GE Money Bank erbjuder alltså oss medborgare att låna pengar av dem. Reklamen är vit och tråkig, men ställer frågan "Hur vill du fira jul?" (eller nåt i den stilen) Därefter kommer tre ortsnamn först: Rimbo, som stryks till förmån för Rimini, som stryks till förmån för Rio. Ju mer man lånar, desto "bättre" jul kan man alltså fira.

Vad är då det roliga i det här? För den vanliga människan: ingenting. För Norrtäljebon: Att de stryker Rimbo det första de gör. Det är så fruktansvärt klockrent. Varför kan man nog inte förstå om man inte är uppväxt här och jag vet inte ens om jag ska försöka förklara. Men det är inte stället man lånar pengar för att fira jul på precis. Nog för att jag känner flera stycken som bor där och som alldeles säkerligen också firar jul där, men det hela var bara väldigt roligt!

Ibland kan man bli sur på sig själv alltså! Idag var jag på apoteket och tänkte att, eftersom mamma, pappa OCH Sebbe har varit förkylda alldeles nyligen, lär jag också bli det snart, så jag borde köpa nässprej för att ha hemma. Jag står där och tittar på det, men köper jag det? Näe.. Är jag täppt i näsan nu? Jaa.. Är jag trött på mig själv för att det alltid är samma visa? Aningens! Och imorrn ska jag frysa större delen av dagen, men jag har verkligen inte tid att bli sjuk, det är ju julklappsutdelning på jobbet på måndag!

Det blir nog bra!

Händ nåt snart?

Jag ska säga sanningen, sanningen till varför jag inte fört väsen av mig på den här bloggen på nästan en vecka. Såhär är det: mitt liv är fruktansvärt ointressant för tillfället och dagboksbloggandet är inte intressant i längden. Visst är det bra med rutiner, men rutiner har även en förmåga att göra en rastlös, åtminstone i mitt fall.

Lite bra saker har i och för sig hänt. I tisdags kom det sju nya scouter till Tumba, efter väl utfört arbete. I torsdags planerades Uppsalas Äventyrsläger, med stor framgång och i lördags var det Grandios i Immanuelskyrkan. I morse sov jag till halv tolv. Typ så.

Jag är faktiskt ledig - ibland...

Idag lämnade jag in min semesteransökan för julen. 4 dagar och jag kan vara ledig mellan 16/12 och 10/1, det kallar jag bra. 4 veckors ledigt bara sådär, det är då belöningen kommer för att man knappt är ledig nu. Härligt! Det kommer däremot att kännas jättekonstigt att vara ledig så pass länge på raken. Jag har ju vant mig vid att jobba nästan varje dag nu, men jag ska verkligen utnyttja varje dag till max, särskilt dagarna innan jul. Det blir mys!

Dessutom ska jag vara ledig 3 dagar på raken, förstaadventhelgen. Till saken hör att en stor skara av mina vänner då är på SSRs årsmöte och där vill jag också vara. Så jag kommer klättra på väggarna om jag ska vara hemma hela tiden. Därför ber jag någon förbarma sig över mig, åtminstone nån av de dagarna - snälla?

Pensionärer alltså!

En sak som jag har gått och grubblat på ett tag och som är värt ett eget inlägg, är hur pensionärer pratar om oss ungdomar och hur de beter sig mot oss. Vi får ofta höra hur respektlösa vi är, hur vi tränger oss i köer och hur vi är otrevliga och ohjälpsamma. Jag har läst ett flertal insändare om detta i diverse tidningar och också hört hur de har ojat sig. Men är de så mycket bättre själva?

Jag ljuger inte när jag påstår att pensionärer har gjort det till en sport att trängas i köer alltså! En gång skulle jag hämta ut medicin på apoteket på sjukhuset. Jag var där först, en kvart innan det öppnade, men efter fem minuter kom en äldre man, som började småprata lite med mig. Han såg alltså definitivt att jag var där först. Två tanter, varav en med rullator, sluter sedan upp och har definitivt sett att jag och mannen var där före. När apoteket sedan öppnar kl. 9 trycker de sig före och in och kör nästan över min fot med rullatorn. Framme där man tar kölapp för recept får jag nummer fyra. Alltså har de andra trängt sig före mig så pass att jag nästan hamnar långt bak i kön - och då hade jag ändå väntat längst? Jag vet inte, men jag är åtminstone uppfostrad så att man, av respekt till den andre, låter den som väntat längst gå först. Det värsta är ju att samma människor har mage att spy galla över ungdomar och hur de tränger sig i köer.

En liknande incident inträffade häromdagen, i väntan på bussen till Stockholm. Ganska många människor står och väntar - i en kö - på bussen, när ett äldre pensionärspar bestämmer sig för att kön inte gäller dem och ställer sig näst längst fram i kön och givetvis går på bussen näst först. Alldeles säkert var detta för att de ville ha bra platser på bussen, men vem av oss, som faktiskt stod i kön, ville inte ha sin favoritplats på bussen? Står det 20 personer framför en, minskar ju sannolikheten väldigt fort att faktiskt få den plats man helst vill ha, men man får ju gilla läget. Vi lever ju i ett land där det är en oskriven regel att köa och vi vet ju att oskrivna regler gäller minst lika mycket som de skrivna. Jag lovar, att just det där paret, utan tvekan, hade fräst åt två ungdomar om de hade gjort samma sak, men när de själva gör det är det ingen fara tydligen.

Värst är nästan de tanter (ja, för det är sällan män/gubbar) som promt har bestämt sig att de ska sitta på en viss plats på bussen, så till vida att de ska ha den till varje pris. Häromdagen när jag åkte ovan nämnda buss, men vid ett annat tillfälle, satt jag på en av platserna där man får plats med datorn samtidigt. Jag hade lagt mina böcker på sätet bredvid, för det fanns massor med helt tomma säten på ett flertal ställen i bussen. Halvvägs gick en medelålders kvinna på bussen, med sikte på platsen bredvid min tydligen, eftersom hon satte sig ner, samtidigt som hon blängde surt på mig och jag knappt han plocka undan mina böcker.
"Du kan väl flytta in dig?" fräser hon åt mig.
"Jag sitter redan intryckt i kanten här." svarade jag vänligt och sanningen var att jag verkligen satt inne vid väggen.
"Men jag måste också få plats!" fräste hon ännu värre då.
Till saken hör att hon hade en stor tjock dunjacka, som tog större plats än ett säte. Men hade hon inte kunnat välja ett av de helt tomma sätesparen istället, om hon nu var så mån om personligt utrymma? Och var hon tvungen att fräsa åt mig? Jag kommer aldrig förstå mig på kärringar som vaknar på morgonen, med siktet inställt på att vara så fruktansvärt otrevliga och bara jävlas med tonåringar, för att "vi ska veta vår plats".

Jag tror ärligt talat att det är pensionärerna som beter sig precis som de tonåringar de beskriver. De flesta av oss är ju faktiskt uppfostrade till att visa respekt och att vara vänliga, men den äldre generationen verkar ha glömt just den biten..

Idag har jag ringt föreningar - 2 svarade. Men hur intressant är det att höra om mitt jobb, en dag som denna, när jag bara har suttit hemma och ringt? Inte så värst, så vi struntar i den biten.. Däremot kan detta ringande komma att generera i en del resande, men det tar vi då istället.

Idag var jag också på min gymnasieskola för andra gången sen studenten. Det känns lite konstigt att vara på ett ställe där man är så otroligt hemma, men man inte längre hör. För ett halvår sen hade det varit så naturligt att bara slänga sig ner i soffan där, medan jag väntade, men nu var det inte det. Jag träffade människor jag i princip inte har träffat sen skolan och vissa har man faktiskt saknat. Dumma mig som hängde "för mycket" med tvåorna förra året. Det kändes konstigt att de var kvar men inte jag. Sånt är livet!

Framtiden närmar sig

Jag och Sara smider framtidsplaner, det är kul! Förut bytte man framtidsdrömmar som underkläder, men när man haft samma dröm i flera år, är det verkligen en dröm på riktigt då? Förhoppningsvis görs det slag i saken nästa höst!

Det har varit dåligt med bilder här på sistone.. Jag vet inte varför, men jag har nog inte tagit så många bilder och sen tar det så lång tid att ladda upp och det gör hela texten konstig. Men i måndags, när jag och Jonatan var ute och tittade på en lägergård där vi ska ha läger i påsk hittade jag världens mest inbjudande hög med höstlöv och vad passar bättre då än lite bilder? Men det var inget bra väder, så jag och Systeryster ska ut och ta riktiga lövbilder en solig dag.

I morse ringde klockan 4.15 och bussen gick strax efter 5. Och självklart var jag alldeles för pigg för att sova igår kväll, så det blev ungefär 5h sömn, då är åtminstone inte jag människa. Det ledde till att jag somnade på bussen för första gången ordentligt i mitt liv. Man kan ju "sova", men jag SOV verkligen och vaknade när bussrösten ropade "Universitetet Norra" och jag vaknade till väldigt tvärt. Jag hade en snabb överläggning med mig själv om i vilken ordning hållplatserna är där i slutet och insåg att jag sovit mig förbi Danderyd, där jag borde ha gått av. Så kan det gå, men det var lätt värt den där extra sömnen alltså, eftersom jag sov så bra!

Dagen spenderades på en skolgård i Tumba och det är dagar som denna man verkligen gillar sitt jobb. Vi byggde vindskydd, lekte med barn, frös, lekte med barn och berättade om scouterna. Hur bra som helst!

Bra fast lång dag helt enkelt!

Idag fick mina kusiner sin julklapp. Inte två månader för tidigt alltså, utan tio månader för sent.. Bra där Carro! Vi var hur som helst in till stora staden Stockholm och såg filmen Upp i 3D. Den var över förväntat bra, riktigt rolig om man är scout till och med. Däremot hade man inte behövt se den i 3D, det märktes ändå inte så mycket och versionen utan 3D var 40 kr billigare, som man lika bra kan lägga på popcorn i så fall. Kusinerna gillade det, jag gillade det, jag vet inte om Sebbe gillade det, men det var ju kusinernas åsikt som var det viktigaste.

När jag kom hem hade jag fått digital-tv på mitt rum också, eftersom kanalerna försvinner en efter en på min gatas tv-grejs och därför har jag också alla canal+kanalerna under två veckor. Det är ju hur toppen som helst, för det går massa bra filmer där på helgerna och kanske annars också. Ikväll såg jag Patrik 1,5, den är kul och lagom att se såhär på kvällen.

Jag är egentligen alldeles för trött för mitt eget bästa just nu och när jag är trött så tänker jag. Det är rätt dumt, för när jag tänker för mycket blir det bara rörigt i huvudet. Och hur många gånger kan man skriva ner samma sak? Resonerar man med sig själv kommer man ju oftast fram till samma sak varje gång liksom!

Jag har varit ledig!

I söndags var jag i Skara, jag och Jonatan skulle berätta om equmenia på deras scoutgudstjänst. Det går ju inte att komma ifrån att det är roligast att åka till ställen där man känner folk, särskilt när man får chansen att träffa EB-människor bara sådär på köpet, fast man är och jobbar. Hemma hos Albin bjöds det på en kväll av Bluff, äppelchips och hur mycket skratt som helst, himla roligt alltså! En del internskämt också, mycket bra, precis som det ska vara.

Efter Skarabesöket var almanackan jobbtom i två dagar och man är ju dum om man inte passar på att utnyttja de dagarna till max. Därför tog jag tre olika bussar, under 2,5h, till Borås för att fika med Alexander. Vissa människor hinner man inte träffa så ofta som man vill, därför får man passa på när man väl har möjlighet. Kvällen var verkligen jättetrevlig, det blev fika till middag, 4 timmars non-stop-prat och dessutom lärde jag mig att hur man än går i stan så slutar man ändå på samma gata. 2,5h tillbaka till Skara sen, så alltså 5h resa för 4h i Borås, men det var det värt!
För att ta sig till Borås fick jag åka sträckan Skara - Falköping - Ulricehamn - Borås och för att ta mig tillbaka fick jag åka Borås - Vara - Lidköping - Skara, alltså 6 olika platser på en dag, bra jobbat tycker jag!

Några timmar av tisdagen spenderades i Göteborg, innan det billigare intercitytåget började rulla mot Stockholm. Jag ska aldrig mer åka det tåget, 5h, ensam, inget eluttag, ensam, alldeles för mycket i huvudet, ensam, sent och tråkigt. Jag var i Stockholm 21, hemma 23, sov och åkte tillbaka till Stockholm vid 7.30. Otroligt onödigt!

När huvudet snurrar...

Jag tror att jag är en sån som tänker för mycket, även fast det kanske egentligen är någonting som jag faktiskt vet. De senaste dagarna har jag tänkt alldeles för mycket, verkligen alldeles för mycket.. Och när jag tänker för mycket får jag oftast ont i magen, eller jag blir åtminstone inte hungrig och då äter jag inte så mycket heller och det är ju inte bra. Igår kom jag på att jag inte hade ätit middag vid 21.30, i måndags insåg jag vid 22.30 att jag inte ätit riktig mat alls.

Idag har jag däremot inte tänkt så mycket, så idag har jag kommit ihåg att äta både lunch och middag, det är bra! Det är inte likt mig att glömma mat, så jag får nog sluta tänka, mat är viktigare! haha

Life passes by

Tiden går så fruktansvärt fort, jag förstår inte! Jag får svårt att behålla tidsuppfattningen för det händer så många olika saker, på så många olika platser, hela tiden. Ena dagen är jag hemma 23, den andra dagen vid 18, ena morgonen går jag upp 6, den andra sover jag till 10. Ingen dag är den andre lik och rutiner existerar inte överhuvudtaget! Hemma är jag praktiskt taget aldrig, mer än att sova och det känns lite onödigt att åka bussen fram och tillbaka bara för att sova, men sånt i livet..

Nu lät allt det här väldigt negativt, men så är inte fallet. Jag har ju väldigt roligt under tiden också: jag får åka till massa roliga ställen, träffa massa roliga människor, jobba ihop med en av mina bästa vänner och samtidigt få betalt för att syssla med det som egentligen är min fritidssysselsättning. Sämre kan man ju ha det!

Igår gick jag hemifrån dörren någon minut efter 7 och kom tillbaka strax innan 23, så jag ansåg mig själv vara värd en sovmorgon.

(Den där meningen var en AMI, ackusativ med infinitiv, en uråldrig form av satsförkortning - jag tror att jag saknar latinet ibland..)

Dröm som kan bli verklighet?

Idag fick jag pappa att förstå att mina pilotdrömmar är seriösa och han nappade på dem, vilken tur! Så nu är det bara att börja spara pengar - och plugga fysik, men det ska jag göra på 25% i vår. Det var min framtid det..

En dag på jobbet, vilken i ordningen?

Idag började jag och Jonatan vårt "testa-alla-caféer-i-gamla-stan-på-tio-månader-projekt" och först ut var café Nova. Det är tänkt som ett sidoprojekt till allt jobb och det är alldeles utmärkt att fika på förmiddagar när det inte är så mycket folk ute, för då kan man jobba samtidigt. Gamla stan är väl kanske inte den billigaste stadsdelen att fika i, men å andra sidan är alla caféer väldigt mysiga där, så man betalar väl inte bara för fikat, utan kanske också för läget. Jag drack hur som helst grönt te med vanilj och morot - kan tyckas vara en konstig kombination, men det var väldigt gott faktiskt, så det kan jag rekommendera! Vi skulle ju jämföra alla caféerna var det tänkt, men vi kunde inte komma överens om vad vi skulle jämföra, så jag har bestämt mig för att ensam prova en massa teer och betygsätta dem.

Att fika och jobba samtidigt visade sig vara en väldigt bra idé, för såhär effektiva var det längesen vi var. Jag tror på att inte jobba hemma, för man är inte lika seriös när man sitter med datorn, med sängen som kontor och mjukisbyxorna som jobboutfit. Det ringdes massa samtal, mailades en massa mail, och planerades en massa annat.

Sen blev det dags för lunch och jag och min övertalningsförmåga såg till att det blev sushi/thaibuffé, men bara sushi för mig. Jag har ingen aning om hur mycket jag åt, men 85 kr var väldigt prisvärt. Sen slutade dagen i komeditittande och vattenkrig, men det är en helt annan historia. Jobbar man på equmenia har man roligt helt enkelt!

Födelsedag och ungdomshelg

En Carro som har haft en bra helg!

Min helg har verkligen varit toppen! Fredagen började med födelsedag och det kändes lite konstigt, verkligen inte som om det var ett år sen jag fyllde 18. Dagen började tidigt, sorgligt nog har jag kvar småbarnsfasonen att alltid vakna tidigt, oavsett när jag gått och lagt mig.

Dagen bjöd hur som helst på en resa till Täby Centrum där födelsedagspresent från mamma och pappa skulle inhandlas. Efter ett rätt så långt tag hittade jag en jättefin kappa, väldigt feminin, precis som jag vill ha den och med luva. Till lunch blev jag bjuden på asiatisk buffé, inte lika god som den på Sveavägen, men helt okej alltså! Som om det inte vore nog med den där kappan, hittade jag också de perfekta stövlarna, vad är oddsen för det? Jag som har gått och haft ångest för de två köpen sen i somras typ.. Och nu är de lösta, i början av oktober - underbart!

När shoppingen var över, då bar det av till Jonatan och jag fick äntligen se Twilightfilmen. Eftersom jag hört att den skulle vara dålig hade jag låga förväntningar, vilket gjorde att jag var glad efter att ha sett den, för så dålig var den ju inte! När filmen var slut tog vi bilen till ungdomshelgen i Enköping.

Hur lyxigt är det inte att få fira sin födelsedag på en ungdomshelg, tillsammans med de flesta av ens bästa vänner? Det är maffigt när över 100 personer sjunger för en och kvällen var riktigt härlig, liksom resten av helgen. Det var min första ungdomshelg som ledare och det var lite annorlunda än att vara deltagare, på ett ganska positivt sätt. Man får lite mer frihet, samtidigt som den där pressen att lära känna folk försvinner lite och samtidigt behöver man inte heller ha dåligt samvete för att man faktiskt vill ligga i sovsäcken innan klockan 3 på natten. Det var hur god mat som helst och en massa roligt folk - bra helg helt enkelt! 40 minuter efter jag kom hem var det fika med släkten som gällde, eftersom jag fyllt år. Det gick bra, men man var allt lite seg..

Idag har jag varit jobbigt trött sen jag vaknade. Sådär trött så att första tanken man tänker är att "råka" stänga av alarmet istället för att trycka på snoozeknappen. Nu gjorde jag inte det, för det skulle inte mitt samvete klara av, men hela dagen har varit helt seg, åtminstone i mitt huvud. Men trots det har jag inte kunnat somna på bussen, jag har nog nån spärr där. Jag vet inte vad jag ska göra för att bli lite piggare, men just nu känns det som om kvällens UR-möte inte kommer att göra mig piggare!

Bortskämd!

Helgen har varit hur bra som helst, kanske till och med den bästa på länge! Den började i och för sig med städning, men det är glömt för längesen.

Mitt minne börjar på stan, när jag spontanshoppade en klänning åt det lite festligare hållet på HM, där det dessutom var 10% rabatt. Sen hade Sara hittat dit och vi gick till Lindex där jag spontanköpte en mössa som jag är jättenöjd med.

Den här helgen har jag lärt mig att det tar väldigt lång tid att laga en trerätters middag, men att det verkligen är värt besväret när det är över. På menyn stod tomatbruschetta till förrätt, kyckling med medelhavssmak och klyftpotatis till varmrätt och fruktsallad med vit chokladsås till efterrätt. Sara var helt säker på att vi skulle misslyckas med nånting under matlagningens gång, men det enda misslyckandet vi gjorde var att vi inte hann rosta bröden i ugnen, utan fick rosta i brödrosten istället. Maten blev verkligen jättegod, men på något vis känns det lite förbjudet att känna så när man har lagat den själv. Vi hade dukat med duk, finporslin, finbestick och finglas, hur många vuxenpoäng är inte det?

Det var alltså en väldigt intern SMU-middag som var ändamålet, en sån där alla i princip känner varandra utan och innan och allt bara flyter utan pinsam tystnad. Alla fick plats runt köksbordet och jag blev erbjuden hjälp med disken - hur bra som helst! Vi spelade spel, åt oss illamående på efterrätt och tog Fridas och Jonis High School Musical-oskuld.

Söndagen var jättemysig! Brakfrukost följdes av lunch i huvudstaden, lite shopping och avslutades med stekta bananer i Solna.

Att bussen hem sen inte hade några lampor, det har jag nog också glömt i skenet av denna toppenhelg!

Hur tänkte de här?

Ibland förstår jag mig inte på SL alltså! I torsdags, när jag tog 22.10-bussen hem från Stockholm och var tröttare än tröttast, med tanke på den grova sömnbristen jag led av just då och helst av allt ville sova, då var alla läslamporna tända på bussen. "So what?" kanske nån tänker, men jag är rätt kinkig med ljus när jag ska sova, så det gick bara inte. De gick ju självklart inte att stänga av heller, utan två lampor vid varje säte var tända - 22.10-23.10, vem vill inte blunda lite på bussen då?

Nu ikväll skulle jag åka hem från Solna och gick på bussen hem i Danderyd. Igår fick jag den andra boken i Twilight-serien och jag hade längtat efter att få sätta mig till ro på bussen för en knapp timmes läsning. Men är lamporna tända? Nej. Går de att tända? Nej. Det kändes som värsta skämtet på något vis, att när man vill ha mörkt, då går det inte att släcka lamporna, men när man vill läsa, ja, då går de inte att tända..

Okej, 7 inlägg under hela september var väl lite väl i underkant kanske - det får bli bättring på den fronten!

Jag är hemma från Grekland nu och det var underbart att vara i solen en vecka, nog för att jag oftast får nog av solen på slutet. Hotellet var mysigt och havet var underbart, jag insåg hur mycket jag har saknat vågorna, som knappt funnits där vi varit de båda gångerna i Egypten. Att bada i vågor får en att bli som ett litet barn igen. Inte så att man plaskar runt, men det blir faktiskt roligare att bada när vattnet rör lite på sig. Från mitt och Sebbes hotellrum såg man Turkiet, som nästan låg på simavstånd, det var lite häftigt!

Pappa fyllde 50 och ljudboken jag köpte i present till honom (men var snäll och gav honom i semesterns början) verkade gå hem. Det spelades kort och dracks paraplydrinkar och en sak är säker: mina två vinster i femkortspoker var defenitivt inte grundande på skicklighet.

Två saker var däremot lite annorlunda med denna semestern. Först och främst brände jag mig inte alls såsom jag brukar. Faktum är att jag inte brände ansiktet överhuvudtaget - någon dag, det har nog aldrig hänt förut. Så nu har jag fått massa fräknar och känner mig mindre blek än jag var efter sommaren.
Sak nummer två som är annorlunda efter den här semestern är att jag inte har flagnat på ryggen än, inte alls faktiskt. Det brukar jag alltid göra eftersom jag alltid bränner sönder ryggen dagen efter jag har bränt sönder ansiktet - inget av det hände i år.

Jag spontanköpte Twilight-boken på engelska i pocket shop på Arlanda innan vi åkte. Jag har inte sett filmen - än - och jag tänkte att det var värt att ge den en chans, efter Scouting for boys, som jag hade tänkt läsa. Nyfikenheten på Twilight blev däremot för stor och den trollband mig i tre dagar, sen var den slut. Det var sjukt tur att jag inte köpte den på svenska, för då hade den varit slut första dagen och dessutom lär den vara ojämförbart mycket bättre på just engelska. Nu måste jag få tag på resten av serien - och filmen, även om jag har hört att den är dålig.

Vi kom hem mitt i natten, åkte från Arlanda vid 3 och jag klev nog in genom dörren hemma vid 3.30. Det tar 45 minuter hem om man kör för fort, hur vi kom hem på en halvtimme är nog ganska lätt att räkna ut. Jag tror att pappa låtsades att han körde en såndär blåvit bil med sirener på taket. Det var nog snarare tur att vi inte stötte på en sån ändes vägen...

Idag åker jag till Grekland! :D

EB-återträff! Äntligen!

Det är nästan 2,5 månader sen bussen, som gått genom Österrike, Tyskland och Danmark slutligen nådde svensk mark och Malmö. Det var hemskt vemodigt, samtidigt som sommaren fått den bästa start den någonsin hade kunnat få. En dubbel kramring och sen var allt slut. Vi lärde oss att om man tar av sig skorna på tåget, när varken de eller fötterna är särskilt fräscha, då vill ingen ha ens platser, trots att man inte hade platsbokning på tåget. Att komma hem var underbart, men vemodigt.

Den där vemodigheten tröstades aningens av kännedomen om en återträff - i september! 2,5 långa månader skulle man vara tvungen att vänta, innan man fick träffa alla igen. 2,5 månader är lång tid, väldigt lång tid. Saken är den att den där återträffen är idag och det går inte att beskriva hur konstigt det faktiskt känns. Det är så overkligt på något vis att jag inte ens vet om jag är taggad, som om jag måste nypa mig i armen för att faktiskt förstå. Min kära systeryster tröstade mig med att "du hinner bli taggad på bussen dit", det mest komiska i det är att det är 2 hållplatser dit - med STADSBUSSEN!

Så dagen ägnas kort och gott åt att förstå att det faktiskt är idag det händer, så kul!!

En vecka utan livstecken? Kan se så ut, men verkligheten innebär den 8e arbetsdagen på raken idag. Man får inte jobba mer än 9 dagar, så imorgon MÅSTE jag vara ledig. När hände det sist? Du måste vara ledig! Vad gör man när man är ledig tänkte jag nästan säga, men så illa är det inte. Jag har planer, trots att jag befinner mig i Linköping.

Scoutdax var toppen, även fast jag inte gjorde så mycket. Det handlade väldigt mycket om trevliga dagar och mysiga kvällar med många vänner. Kan det bli så mycket bättre? Nej, jag tror nog inte det och jag saknar det faktiskt. Mest kanske för att jag vet att det kommer dröja innan jag träffar många av dem igen och det är det mest värdelösa med SMU och equmenia faktiskt - man lär känna alldeles för många underbara människor som bor för långt bort för att man ska kunna träffa dem så pass ofta som man vill. Saknad är ordet!

En vanlig dag på kontoret

När klockan ringer 04.20 en måndag, då är det inte roligt att gå upp, det vill jag lova. Det var mörkt när jag gick hemifrån, det brukar det sällan vara i september. Jag kom fram till Solna sen, lagom till att fota soluppgången. Den var väldigt fin, men gjorde sig rätt dålig på kort. Resten av dagen har jag ägnat åt scoutande - är det inte underbart att ha det som jobb?
Först visade vi scoutgrejer i en klass och de verkade hur intresserade som helst, även om de skrattade åt gosedjuret jag packat ner. 7-åringarna tyckte att jag var töntig som hade det nämligen...

Desto mer populära blev vi på lunchrasten sen, när vi satt framför ett vindskydd på skolgården och stekte skrabbelucker för fulla muggar (kåsor?). De var som gamar och skulle komma på scout, bara för att äta mer såna. Är det så vi gör? Mutar barn med skrabbelucker för att komma till scouterna? Nej, inte riktigt, men de flesta av dem hade inte fattat att man kunde laga mat utomhus förut, så det var nog en stor och ganska häftig upplevelse för dem!

Hem sen och direkt till scout. Jag har haft scoutskjortan på mig i över 12 timmar nu och fler timmar blir det senare i veckan!

Annorlunda möte

Igår råkade jag ut för en rätt intressant händelse. Det här är scenariot:

Jag åker 40 mil hemifrån, till Jönköping, en stad där jag inte känner någon i princip. Det vore kanske 3-4 personer som bor i närheten som jag möjligtvis skulle kunna stöta på, men inte mer än så. Jag går omkring på stan med en scoutledare därifrån och delar ut information om scouterna, när jag helt plötsligt får syn på en person som jag verkligen känner igen. Hon är däremot ingen av ovan tänkta personer, utan hon är från min stad, 40 mil därifrån. Till en början vet jag inte varifrån jag känner igen henne, men till slut inser jag att det är en mattant från min gymnasieskola. En sån man aldrig skulle hälsa på om man skulle ses på stan hemma, för det är ju så trots allt att känner man inte varandra så hälsar man inte. Men när man är på ett ställe som inte är hemma, men man känner igen varandra och vet varifrån den andre kommer och lite vad den gör, man känner till den andre liksom, då blir det ändå en konstig sorts tillhörighet när man ses sådär. Så vi sa hej till varandra och gick vidare.

Vad hade DU gjort i samma situation?

Idag har jag lyckats starta larmet i kyrkan. Det är jag mycket stolt över ifall någon undrar!

Annars har jag mest fikat hela dagen, tack vare/pga min lillebrors födelsedag. Släkt har varit här till och från sen halv två, rätt ointensivt, men ändå upptaget. Det är skönt att vara ledig i alla fall!

Igår var det en dagstripp till Jönköping som stod på schemat. Tåget gick från Stockholm 6.21, vi var framme i Jönköping 9.53, åkte därifrån 18.12 och jag var hemma i Norrtälje vid 23.10 igen. Jag var så trött att jag somnade mellan Rösa och Stockholmsvägen, det är en femminuterssträcka och jag brukar typ aldrig somna på bussar. Är man trött då eller?
Scoutturnén var lite kaos, men ändå roligt och en bra erfarenhet inför nästa stopp i Uppsala den 19 september!

Trött lär jag vara imorgon bitti också. Bussen går hemifrån 05.10 - men det är ju bra eftersom jag övar på att somna på bussar. Nån gång borde väl även jag lära mig hur man gör?

Snart lika upptagen som en viss Systeryster

Efter en vecka fylld av jobb var jag ledig i helgen, det kändes rätt konstigt faktiskt. Men jag tror att man måste vara noga med att faktiskt vara ledig när man är ledig. Däremot kändes det inte så ledigt, eftersom hela helgen var fullbokad i alla fall. Lördagen började med församlingsdag på Strömsborg - ett av de finare ställena här i närheten. Jag och Systeryster var rebeller och struntade i programmet, vilket ledde till att vi blev bebisvakt istället, vilket i sin tur resulterade i att vi hellre mös med bebisen än att förbereda intervjun som var meningen. Men kom igen, bebismys är mysigare!

Jag fick skjuts med Lovisa hem, cyklade hem och sen tillbaka till Lovisa 1,5h senare för en försenad barnvälsignelsemiddag. Jättegod mat och hur roligt som helst! Trevligt är nog ett bättre ordval förresten, men jag skrattade otroligt mycket den kvällen åtminstone. När folket begav sig hemåt fick jag sällskap halvvägs av en vän jag egentligen varit bekant med ett tag, men aldrig riktigt pratat med så mycket förrän den här kvällen under middagen. Prat som fortsatte i säkert en timme vid stället där våra vägar skiljdes åt. Det var verkligen prat på ett mer personligt plan och det är rätt häftigt första gången sånt händer med alla vänner.
När jag väl kom hem var ingen hemma, men i lekparken pågick kräftskiva för fullt, eller snarare efterdyningar av kräftskivan som varit. Jag gick dit och det var riktigt roligt att vara nykter bland så många fulla grannar!

På söndagsmorgonen gick jag upp alldeles för tidigt, efter alldeles för lite sömn, för att åka till Barkaby alldeles för länge helt i onödan. Men jag fick ju träffa Sarapara! Vi skulle hitta snobbscoutbyxor åt mig, men de fanns först i den tredje naturkompanietaffären.. Men Sara fick sin IKEA-korv, så hon var nog nöjd ändå! Dessutom köpte hon världens finaste klänning som jag är lite småavundsjuk på!

Idag har jag städat i SMU-expen. Inga fler kommentarer om det, mer än att det fanns papper från konfirmationen 1980, det säger det mesta om hur mycket som fanns att slänga!

En torsdag på kontoret

Det är svårt att planera sin vardag när man får bestämma över den nästan helt själv, men det där är nog en vanesak. Det känns lite småmärkligt däremot att vara tvungen att vänja sig med ett nytt liv, det var längesen sist, men det ska nog gå, såsmåningom..

Dagens huvuduppgift bestod av att åka på möte i Uppsala, med den sekundära uppgiften att samtidigt köpa en ny ipod -äntligen. Det har varit min tanke hela sommaren, att när augustilönen kom, då skulle jag få köpa en åt mig själv, och nu har jag den här. Jag blev mött vid centralen av Annac och sen gick vi och shoppade, för att sen gå tillbaka till centralen och möta Jonis. Det blev ett hejdundrande fika därefter! När sista biten av de enorma mackorna (första gången en macka varit värd priset tror jag) var uppätna, började Jonatan direkt prata om bakelser. Det skulle han inte ha gjort, för sen var vi tvungna att köpa onyttigt fika också. Jag har alltså spenderat ungefär 100 kr på ett fikatillfälle och det vore en dyr vana att fortsätta på det viset, helt klart!

Själva mötet var väldigt intressant! Vi ska planera ett läger som kan bli något av det häftigare jag har varit med om att genomföra och det är galet motiverande!!

Antonfjanton

"Anton säger:
skriver du om mig?
Caroline säger:

nej, borde jag det?
Anton säger:
ja, det tycker jag"

För 2,5 år sen kände jag inte Anton, det är lite konstigt när man tänker på det såhär idag: att man inte kände en av sina bästa kompisar för drygt två år sen. 2,5 år är sjukt kort tid. Jag kände inga av mina idag bästa kompisar för tre år sen, med några få undantag, men de är få.

Han pratar inte i telefon, svarar inte på sms utan frågor, gillar choklad i samma utsträckning som tjejer och har uppenbarligen en tendens att bli tillsammans med mina bästa tjejkompisar..

Anton är bra, himla bra faktiskt till och med. Det går sällan en dag utan msn-kontakt och det är härligt med vänner man vet var man har, Anton är en sån.

Anton, DU är bra! :D

Kraaaaaaaam

Den stekiga bilden får du bjuda på!

Vardag?

De senaste dagarna har varit händelserika med helt nya saker, en vardag jag inte riktigt har vant mig vid än. Jag ska jobba 8 timmar per dag, men när de där 8 timmarna ska vara, det bestämmer jag i princip själv. Idag blev det en timme på förmiddagen, paus för Thuns med mamma och sen några timmar på eftermiddagen. Jag måste börja skriva upp allting så att jag har koll på livet.

Veckan började med en tripp till Västerås där det första föreningsbesöket ägde rum hos scoutledarna. Det var lite konstigt att prata inför nästan bara folk man kände, men samtidigt skönt, eftersom det var första gången. Allting gick över förväntan bra och det var gott fika, ett plus!

Tisdagen inleddes med lite sovmorgon innan jobbet satte igång. Ringande och läsande och allt vad det var jag och Jonis sysslade med. Det är skönt att inte jobba ensam i början, det är mycket lättare att jobba upp en struktur när det är två stycken som hjälps åt! Lönen som kom firade vi med thai take away och två avsnitt "According to Jim", fördelen med att jobba hemifrån liksom! Efter tåg, tunnelbana och buss var jag hemma igen och det bar direkt av till kyrkan för att planera tonår. Mina väskor var tunga, men Jonas-som-alltid-retas var snäll och gav mig skjuts hem, det var tur, för annars hade jag varit sne i ryggen när jag kom hem!

Det blev Gudstjänst både på förmiddagen och kvällen! Jag tror att jag har varit i kyrkan för resten av månaden den här helgen. Nej, så kan man inte resonera, men den här helgen har jag inte gjort mycket annat. Förmiddagens Gudstjänst var lång, jättelång, kanske främst för att det var barnvälSIGNElse (som Lars så fint uttalade det), men också för att jag var alldeles för trött för att lyssna på predikan. Så är det ibland och även fast man får lite dåligt samvete så finns det ändå inte så mycket att göra åt saken. Entonig predikant och trött Carro är en dålig kombo. På kyrkfikat piggade jag däremot på mig när jag fick en massa kramar om min fanclub till syskonpar, så det blev en massa lek. "Carro, kom här!", "Carro, vet du?" osv!

Kvällens Gudstjänst var av ungdomsvariant med nattvard. Mysigare, personligare, bättre sånger, bättre predikan, bättre fika - bättre allt typ!

Imorrn bär det av till Västerås och första riktiga jobbdagen. Det ska bli spännande faktiskt! Skönt att börja i en förening som Västerås också, där man känner de flesta, eller åtminstone vet vilka nästan alla är, så slipper man vara lika nervös eftersom man vet att de inte dömmer en på en gång liksom.

En helt vanlig lördag?

Det var lite annorlunda att vakna i morse, kanske främst för att jag sov i min egen säng, men det jag var kanske mest tacksam för var att jag hade en toalett inom två meter, vilket gjorde att jag kunde kissa och gå och somna om igen. Det har inte varit en höjdare att vakna en halvtimme innan klockan ringer, jättekissnödig, utan toalett i närheten, under fem dagar. Det går inte att somna om när man är kissnödig och man vill somna om när man är trött och faktiskt får sova lite till!
Nog om denna intressanta information, haha!

Somna om, det gjorde jag till halv tolv, vilket fick mig att förstå hur trött jag faktiskt har varit, så jag tog tillfället att slappa några timmar mitt på dagen. Mycket bra val faktiskt! Sen var det bara att åka ner på stan och köpa lite presenter, för de sista pengarna som finns kvar innan den 25e. Aldrig har den dagen varit så välkommen. Efter dusch och fix bar det av till Louise på 18-årsmiddag, som var himla trevlig och innehöll god mat dessutom. Efter en stund blev det bråttom till kyrkan där det var dop. Fortsätter på det spåret imorgon med en barnvälsignelse och eventuellt ungdomsgudstjänst på kvällen. Kristen helg? Javisst. Om det är det som fått mig att fundera på bilbelskola vet jag inte, men det är en tanke som börjat gro i mig på sistone. Hur mycket den tänker gro vet jag dock inte.

Vuxen snart?

Den här veckan har jag plockat oerhört många vuxenpoäng. För att sammanställa lite, så har jag:

• Varit på min första yrkesrelaterade kurs
• Fått en jobbdator
• Fått en jobbmobil
• Fått företagskort

Jag har säkert glömt någonting, men det känns verkligen att jag håller på att ta ett stort kliv in i vuxenlivet och det känns lite coolt! Den här veckan har varit otroligt rolig och lärorik, men man blir fullkomligt utmattad av 17-timmarsdagar och sömn i tältsängar. Men allt såntdär konstigt är ju värt det. Jag är otroligt taggad på att börja jobba "på riktigt" nästa vecka, det ska bli hur roligt som helst. Men först en lugn helg, eller åtminstone en lugn lördag, det behövs nu! Det är ju utmattande att bli vuxen...

Jag sitter och dricker resorb, för att se om huvudvärken blir bättre av det. Det känns ju bättre att dricka det än att ta en huvudvärkstablett när man vet med sig att man borde ha druckit mer. Grejen är att jag dricker resorben i glas och det känns så fruktansvärt konstigt, ja, det smakar nog till och med annorlunda! Resorb ska ju drickas i kåsa liksom. Det är mitt förhållande till den åtminstone, så det här känns väldigt konstigt!

Lång dag

Hur många gånger ska man göra en sak för att det ska räknas som en tradition?
Den här söndagen förra året var det installationsgudstjänst av Maria. Den här söndagen i år var det detsamma för David. Två gånger är nog början på en tradition, men just det här vill jag inte ha som en sån, de borde stanna kvar hos oss, båda två nu tycker jag!
Förmiddagen bestod således av extra lång Gudstjänst med extra långt och extra fint kyrkfika. Jag var ruskigt proper med instoppad scoutskjorta i svart kjol med EB-bälte. Jag vill ha fler såna tillfällen, när man får klä sig så, för även om man känner sig lite väl uppklädd, så känner man sig samtidigt väldigt fin!

När jag hade varit på flygis och handlat och skulle köra därifrån hade jag kört säkert 20 m när nånting börjar pipa. Då piper det tydligen för att handbromsen är i. Är det sånt den ska säga till om efter 20 m? Lite märkligt faktiskt!
På tal om flygis hävdade Hedda att jag åkte dit bara för att jag hade abstinens för att jag inte jobbade - det stämde inte! Norrköp var stängt, coop nära är dyrt, coop forum har inga kassor öppna typ och kryddan var nog också stängt. Vilket är då alternativet som är kvar och som dessutom är bra? Jo, Flygis! haha

Dramatik på Flygis! haha

8.11 får jag ett sms från flygis om en jobbtid mellan 16 och 22.10. Utan att vara tillräckligt vaken för att prata i telefon och ha koll på att jag ringer, ringer jag till kassaledaren och frågar om den är tagen. Jag får svaret "den är din!", varpå jag svarar "för det är väl fredag idag?". När hon försäkrat mig om veckodagen för idag somnade jag glatt om, med vetskapen om att pengarna lite senare skulle rulla in.

Mitt på dagen kom posten med lönespecifikationen, den visade att pengarna hade rullat in även i juli, så det var ett trevligt brev!

Vid halv fyra befann jag mig på flygis iaf, lite för tidigt, så jag böt om jättelugnt och åt banan och läste tidningen. Tog det väldigt lugnt helt enkelt. Tio i skulle jag gå och stämpla in, när det plötsligt börjar ringa i hela lokalen och det slutade inte heller. Brandlarm tydligen, så det var bara att pallra sig ut på parkeringen, liksom ALLA kunder i affären. Det hade typ aldrig hänt enligt dem som jobbat där i flera år, så det var ju lite intressant. Brandlarmet resulterade i att flera lämnade sina vagnar och åkte hem istället, så det fanns mängder med varor att plocka ut sen. Resten av kvällen var ruskigt lugn, nästan alldeles för lugn faktiskt!

Jag tittade just på mitt detaljerade mobilanvändande på tres hemsida och det var rätt intressant läsning. En viss Sarapara leder nämligen smstoppen med 40 sms, sen månadsskiftet, rätt många då tvåan bara har 8 sms. När man sedan kollar ringandet innehar tydligen samma Sarapara ledningen där också, med 46 min över tvåans 18. Sara är bra, så den statistiken är trevlig, därför tillägnas Sara det här inlägget och för att hon ser till att det är lite liv i min mobil!

Jag har inte gjort någon av sysselsättningarna jag hade att ta till i nödfall om jag hade tråkigt och blev rastlös idag. Betyder det att jag har haft roligt? Njae, roligt är att ta i, men låt oss säga att jag har varit sysselsatt åtminstone. Att vara sysselsatt har resulterat i att jag har fått ett par strumpbyxor (man vet ju aldrig när det blir höst) och ekologiska strumpor. Lunch och choklad fick jag också. Att åka iväg med sina föräldrar är oftast bra rent ekonomiskt.

Det positiva med att jag inte använde någon av punkterna i förra inlägget är att jag har sparat alla tills imorrn och jag har en känsla av att de kommer behövas, för flygis lär inte höra av sig. Men men, jag får ju annan lön i september i alla fall, så jag lär nog klara mig!

Note to self!

Saker jag kan göra imorgon om jag har tråkigt:

• Gå till biblioteket och låna fototidningar (som jag lärde mig att det fanns igår)
• Gå till Elgiganten (och andra teknikaffärer) och kolla på ny ipod
• Lämna tillbaka alla scoutprylar som tillhör kyrkan och som har legat på mitt rum alldeles för länge
• Städa rummet
• Göra packlista till Lidingö

Det borde hålla mig sysselsatt en rätt stor del av dagen!

Idag fick jag äntligen träffa min systeryster igen! Det var två månader, minus 2 dagar, sen sist och det märktes vill jag lova! Vi hade inte så mycket tid, bara tre timmar, och det var alldeles för lite. Det pratades i ett, från början till slut, nej det var nog aldrig tyst och när det var dags att åka hem och äta middag var vi långt ifrån klara, långtifrån... Vi skulle nog behöva några dagar för det, haha!

Men den här eftermiddagen fick duga för nu och den var toppenbra!!

Början på nåt nytt och nånting underbart!

När jag var liten räknade jag alltid ner dagarna till skolan började. På lågstadiet började jag räkna ner i mitten av juli, då hade jag tröttnat på att vara hemma på dagarna. Med åren så ändrades det där en del, dagen därifrån det började räknas ner kom senare och senare. Under gymnasietiden vill jag minnas att jag inte räknade alls. Sommardagarna kunde liksom alltid fyllas med någonting roligare än skola.

Däremot har jag alltid tyckt om att köpa nya pennor och block och almanackor. Det är som om man varje höst börjar om på nytt, som om de där nya pennorna och den nya almanackan symboliserar en nystart. Att börja på en ny almanacka och lägga undan den gamla, det är lite som att lägga det föregående året bakom sig och blicka fram mot ett nytt.

Hittills i år har jag haft en almanacka för 2009, för jag gillade inte läsårsalmanackan jag köpte hösten innan. Indirekt hade jag ju redan en almanacka för hösten som kommer. Men jag gillar att ha mitt liv i läsår, jag vill ha mitt liv i läsår. Så en ny almanacka är inköpt, för att glömma våren lite och för att slippa titta tillbaka på allt plugg som då fyllde mina dagar.

Den stora skillnaden är att den här hösten verkligen är en nystart - eller åtminstone början på någonting nytt. Det är ju faktiskt ett nytt kapitel i livet. Skolan är slut och på måndag börjar jag jobba heltid, hur många vuxenpoäng innebär inte det?

Det jag ville komma till med allt det här är att jag räknar ner dagarna. Om två månader fyller jag år, då är det oktober, vilket innebär att sommaren är på väg att ta slut nu. Men det gör absolut ingenting! Jag längtar efter att sätta mig på stadsbussen - alldeles för tidigt - nästa måndag morgon och två timmar senare kliva av en annan buss på Lidingö. Jag längtar efter att få jobba och ha fritid utan att behöva plugga.

Typ så!

Jag tittar på lägersången från galax på youtube och hela kroppen ryser på ett positivt sätt! 4 av de mest underbara dagarna den här sommaren hade gärna kunna få vara fler. De är någonting jag kommer minnas med glädje!

Den här fredagen har nog varit en av sommarens längsta dagar! Jag var uppe redan 9.15, vilket nästan är rekord sedan hemkomsten från Österrike och om man bortser från scoutlägret. Sen kom kusinerna vid 10 och därefter var det full rulle. Vi åkte vattenrutchbana, badade, åt lunch + efterrätt och var nere på stan lite.

När de åkt vid 17 var det bara att packa ihop jobbgrejer och ta cykeln till Flygis för 4,5h hårt arbete. Det var den sista säkra tiden jag hade där, så lite räknades det väl som sista dagen. Det kändes lite konstigt måste jag påstå, men jag hoppas verkligen att jag kan jobba där nästa sommar också! 22.29 stämplade jag ut och sen tog jag cykeln genom ett tomt Norrtälje hem. Den här stan kan verkligen konsten att vara död - även på fredagskvällar!

Imorrn ska jag till Vällingby på hejdåkalajs hos Sara. Om flygis inte hör av sig åker jag nog in till stan lite tidigare och lämnar in mina tågbiljetter och bara fördriver lite tid! Det blir nog bra tror jag!

Förvirrad?

Den här dagen har gått i förvånets tecken. Det började i den sekund jag vaknade. En typisk såndär morgon (förmiddag?), när man vaknar, känner sig utvilad, samtidigt som klockan inte känns så mycket. När man tittar på klockan visar den däremot 10.58 och en våg av besvikelse sköljer över kroppen. Dagen har redan börjat!

Nästa förvåningsmoment var när jag la mig i solen, mest för att göra mamma glad. Det behövs åtskilliga timmar för att göra min hud pyttelite brunare, så det känns så bortkastat med tid. Oavsett om jag ligger i solen hela sommaren så är jag ändå inte ens i närheten av lika brun som många av mina vänner. Nej, det finns ju bättre saker att göra!

Förvåning nummer 3 var ett visst telefonsamtal nu ikväll. Joel ringde och jag blev så förvånad att jag inte fick fram ett vettigt ord. Det är väldigt sällan jag får oväntade samtal, väldigt sällan. Som tur var kunde jag hjälpa honom med det han ringde för, så det var ju tur det åtminstone!

Mission impossible

Jonis säger att vi ska ha som sidoprojekt att besöka alla caféer i Stockholm, samtidigt som vi planerar massa bra saker. Kruxet är bara att jag inte tror att Jonis fattar hur många caféer det faktiskt finns i vår huvudstad. Jag sökte på gula sidorna - 745 träffar. Vi har inte ens 365 dagar på oss. Matten får ni göra själva...

Bra dag, nummer två på raken!

Idag var så att jag började undra vad jag har gjort för att förtjäna möjligheten att träffa alla fina vänner nu helt plötsligt. I vanliga fall är alla upptagna. Igår chansade jag, vilket ledde till att jag träffade Emilia halva dagen.
Idag började lite långtråkigt, men blev sen skönt slapp med sims3-spel. Däremot fick jag helt plötsligt ett sms, som jag var bombsäker var från flygis, men det visade sig vara Ebba av alla människor som var på väg in till Norrtälje. Det blev in i duschen och racercykla ner det och så blev det pizza och glass med Ebba och hennes två kompisar - i min lilla stad! Hur kul som helst! Men lite konstigt att träffa såna människor här!

Och vad har jag gjort för att träffa två härliga människor, två dagar på raken?

Efter regn kommer solsken

Den här tisdagen såg inte ljus ut till en början. Jag vaknade och allt verkade bara tråkigt. Jag gjorde ingenting i två timmar och sen bestämde jag mig för att hitta på något. Man kan ju inte sitta hemma och häcka en hel dag, eller vänta på flygistider. Man måste ju faktiskt ha ett liv också. En redan betald bussremsa, i kombination med ett presentkort på Åhléns, gjorde att jag fick snilleblixten att åka till Stockholm. Att åka till Stockholm för att köpa en almanacka kan tyckas fånigt, men har man inget bättre för sig så har man inte det...

När jag precis satt mig på bussen kom ännu en snilleblixt: jag smsade Emilia och frågade vad hon hade för sig idag. 20 minuter senare ringer hon och säger "ingenting" - perfekt! Så jag köpte min almanacka och mötte upp henne. Vi satt läääääänge på ett café i Gamla Stan, mitt bland alla turister, och sen började vi gå. Runt hela söder tror jag bestämt och jag hade helt fel skor på mig, men vi gick ändå. Gick och pratade och det var hur mysigt som helst! Trots att vi träffades för bara en vecka sen så hade vi massor att prata om.

Så även fast dagen inte såg ljus ut till en början, blev den hur bra som helst till slut. Jag är hur glad som helst att jag har en vän som Emilia. Ni som inte har det har något att vara avundsjuka på!

Idag är en långsam dag. Ett sms från flygis, som handlade om fredag när jag redan har en tid. Så istället får jag roa mig med att städa här hemma. Det går också långsamt, för jag har inte förmågan att städa snabbt, det går liksom inte. Däremot har jag startat två tvättmaskiner på lika många dagar, det är inte riktigt likt mig, så något slags ljus finns det nog.

Man kan däremot hitta en del roliga grejer när man städar. Det knäppaste jag hittat hittills är två flaskor med vatten. Den ena med vatten från Skräddartorp som låg kvar i en påse - inte så konstigt kanske. Desto konstigare är flaskan med vatten från Österrike. Det innebär att vattnet har funnits i den flaskan sen den 4 juli när vi lämnade Wien. Imorrn är det 4 augusti - tur att jag städar!

Det har gått två dagar sen mitt jobbschema tog slut och jag har redan tröttnat på att inte kunna planera mina dagar ifall att jag får jobba. Jag har massor med saker jag skulle vilja göra, men de allra flesta involverar en resa, minst en timme härifrån. Det gör det hela lite knepigt och frågan är vad man gör. Det här är tredje dagen jag sitter hemma utan att höra nånting, ska jag sitta såhär de resterande två veckorna också, när jag hade kunnat göra någonting mer bra av min sommar? Jag vet inte..

Borttappad syster sökes!

Lite sent omsider, men: Jag och Hedda synkar verkligen inte med varandra i sommar. Jag var borta i tre veckor, då var hon hemma och hade tråkigt. Den 5 juli kommer jag hem och frågar när hon har tid för mig och får svaret "efter Ska'ut". Alltså efter den 8 augusti. Som sagt, vi synkar varandra värdelöst. Att vi verkligen är fruktansvärt dåliga på att synka fick sig en topp när hon kläckte ur sig att hon varit på Flygis i onsdagskväll och hon hade varit i kassa 5. Jag satt i kassa 6, vilket innebär att jag borde ha sett henne. Men inte. Tokfian passar nämligen på att handla medan jag har rast.

Senast jag såg henne var 12 juni, det är nästan två månader sen!

Galax 09

Long time, no seen typ.. Har varit mycket på sistone skulle man kunna säga! Helgen spenderades på den plats jag älskar mest i vårt land: Skräddartorp. Det är obeskrivligt fint där och man är alltid där med sina bästa vänner - då kan det inte vara dåligt. Den platsen är dessutom förknippad med så många minnen. Mycket kärlek till Skräddartorp.

Den lilla finessen med denna tripp till Skräddis var att ingen, förutom Niclas, visste att jag skulle komma dit. Allt var planerat i hemlighet och det var sjukt roligt att komma upp dit och verkligen överraska alla. Jag har aldrig gjort något liknande och det kändes kul att busa lite för en gångs skull - ett busande som till och med innebar kurra-gömma-lek med Annac på centralen i Uppsala för att hon inte skulle säga nåt till Sara.

Dagarna där uppe var helt underbara - så underbara att jag inte kunde åka hem på måndagen, utan tog ledigt från jobbet och stannade i två dagar till. Det var nog det bästa beslut jag tagit den här månaden, ja, kanske till och med den här sommaren. Jag ångrar verkligen inte att jag stannade, trots det ekonomiska nederlaget. Lena var där och hon berättade att jag och Jonis ska jobba i team nästa år - ännu en sjukt bra sak som bara gör mig glad! Dessutom blev vi ordentligt välkomnade, det känns bra.

Glädjen är en gemensam nämnare för alla 515 bilder jag har från de där 4 dagarna. Bilderna jag ser på mig själv bara utstrålar glädje och jag var nog lycklig varenda sekund av den tiden. Att åka hem och lämna alla underbara människor var otroligt tråkigt, för att vara där, omgiven av de allra bästa och många, många fler gör så att man mår bra ända in i själen. Nu efteråt finns den där känslan av fullkomlig lycka, kantad av en gnagande saknad.

Superidéer?

Inser ni problemet i den här bilden (förutom att mitt rum är stökigt)?

För de som inte ser är det omöjligt att titta på tv samtidigt som man sitter vid datorn vid skrivbordet. En smärre katastrof om ni frågar mig..

Men jag är ju inte den som är den. Ingen kan påstå att jag var dum när jag kom på den här idén:

Jag förstår att dessa idéer får er att tänka "varför kom jag inte på det för?". Då kan jag avslöja att det tagit mig en månad att inse detta. Det får mig att skämmas aningens.

Lite bilder

Det har varit lite torrt med bilder på sistone, vilket är extra konstigt med tanke på vilken ny och trevlig kamera jag har. För att lätta mitt lite dåliga samvete kommer här fyra bilder.

Jag var och hälsade på hos mormor och morfar och det första mormor sa var att inga kort på henne skulle tas med den där kameran. Däremot ville hunden gärna bidra med en och annan pose. Den här bilden blev finast tycker jag!

Mormor hade många tacksamma blommor att fota också, vilket var bra för att öva fotovanan litegrann!

En jobbfri dag, på dagen en vecka sen hemkomsten, hade jag och Lilie en liten inofficiell EB-återträff, som bestod av lunch, prat och en liten tripp till Lidingö. I väntan på tåget togs en hel del fina bilder!

Sen fyllde Petra 20, kors i taket vad ens vänner börjar bli gamla. Detta firades med middag och lek och till och med jag hamnade på bild...

Bilder från studenten och EB finns på facebook, med bästa möjliga förklaring till varje bild med. Det blir nog bäst att titta där tror jag!

Efter fem dagars jobb är jag ledig idag och även fast det är skönt är det lite långtråkigt också. Jag och mamma löste det problemet genom att baka dammsugare, det är lite lagom pilligt. Jag och systeryster försökte oss på det för ganska precis ett år sedan och då gick det helt okej, de blev hur goda som helst, men inte estetiskt perfekta. Idag blir de lite snyggare, men det är för att mamma fick sköta pillet! De var goda också, absolut!

På jobbet häromdagen kom jag på smartaste grejen: nästa gång jag byter bankomatkod ska jag välja någon klurig fruktkod, hur smart är inte det? Bättre det ju än att välja nåt random hopkok av siffror. Typ palsternacka, den koden lärde jag mig igår... Nej, nån bättre kod ska jag nog se till att leta fram tills det händer.

Jag börjar tröttna på känslan av att vara uttråkad nu. Fast egentligen är jag inte uttråkad, för jag har trots allt saker att göra. Det jag saknar är att träffa vänner - mina fina vänner. Imorrn kan jag inte åka till Sara, för att jag jobbar och för att farmor fyller år. Jag kan inte åka på Galax, för att jag jobbar. Jag kan inte träffa Hedvig, för hon är borta. Felicia jobbar tror jag. Många av de bästa bor för långt bort för att det ska gå att ses så ofta man vill. Så jag är nog inte uttråkad, bara less på att vara utan de som är bra. I höst, då får det lov att bli ändring!

Lycka x2

Lycka är att hitta en lypsyl i jobbyxorna, när man under en timmes tid suttit och svurit för sig själv för att man måste sitta och störa sig på torra läppar till jobbtidens slut. Lycka är också att äntligen slippa trampa på jobbyxorna för att man har tejpat upp dem med leukoplast. Man kan bli glad för lite och tur är väl det!

Jag jobbade till 21.30 och slapp räkna kassor och trots att jag bara hade 20 minuters rast så kändes den väldigt lång, trots att jag hade sällskap hela tiden. Det gick inte riktigt ihop sig det där för mig, men det är mycket roligare när folk man känner har rast samtidigt, för annars är det en väldans hiearki i det där lunchrummet.

Socker, socker, socker!

Idag har det varit fint väder hela dagen, men för varmt för att hitta på någonting. Till och med för varmt för att äta, även om det där sockersuget från Österrike gör sig påmint hela tiden. Jag vill inte äta massa godis, men det är svårt att låta bli när kroppen skriker efter det. Nu ska jag till Flygis! För att jobba faktiskt, inte köpa godis...

Klockan ringde liiiiite för tidigt i morse, det hade varit skönt att sova en timme till, men samtidigt var jag rätt taggad på att jobba. 5h gick fort, det var nästan värre att cykla fram och tillbaka, för det var fruktansvärt varmt, samtidigt som det var kallt.. Konstigt det där hur det kan vara!

Efter jobbet tränade jag och det var nog en rätt dålig idé egentligen. Bara för att man har slutat äta medicin innebär det kanske inte att foten är bra. Det visade sig att den inte var det, jag kunde varken hoppa eller stå på tå, så det blev verkligen tantgympa ikväll. Dessutom var det varmt, mycket folk och första gången jag tränade lite styrka på hur länge som helst. Sen skyndade jag mig hem för att se Jerry sjunga i Allsång på Skansen, hur coolt som helst ju!

Idag har jag fått info om mitt jobb till hösten också och nu verkar det som om allting blir riktigt bra! Verkar som om det inte blir någon flytt så långt bort, utan mer tågåkande och jag fick semester för Greklandsresan i september - hur bra som helst! Nästa år blir nog otroligt roligt!! Jag är sjukt taggad! Första veckan ska vi hänga på Lidingö och sen är det dags att börja jobba med en gång!

Mycket bra kväll!

Kvällen har spenderats hos Petra, med middag, lek och massa trevligt! Det var människor jag egentligen inte hade träffat tidigare, även om de gått på samma skola och hälften jobbar på Flygis. Det blev en hel massa Flygisprat, massa historier och grejer och det var faktiskt riktigt roligt. När det inte pratades Flygis drogs alldeles för många Minttu-skämt för vad som är bra på en dag. De där skämten har gått i en ond kedja ända sen Frankrikeresan i mars. Nu har de nått det stadie där de är så tråkiga att man garvar ändå.

Fördelen med att bo 300 m från den som har fest är att man kan gå hemifrån 5 min innan och ändå vara i god tid. Likaså är det bara att gå när man vill och man är hemma på bara några minuter. Jag kom hem tjugo över ett och imorrn är det jobb som gäller. Så farligt är det däremot inte, för jag börjar 11, vilket innebär att jag kan sova till 9.30 och slutar 16, 5h jobb alltså - piece of cake! Mitt enda problem just nu är hur jag ska lösa lunchfrågan, men i värsta fall får det bli varmkorv! haha

Jag läste nyss i Expressen att Winnerbäck ska ut på höstturné, hur bra som helst! Ännu bättre är att han spelar i både Skövde, Örebro och Leksand, som bara ligger 5 mil från Falun, vilket är perfekt eftersom jag ska bo i nån av de städerna. Pappa har lovat att komma och titta med mig om han är ledig!

Saknaden är jobbig

Inget sms från Flygis idag heller och då finns det ju ingen anledning att gå upp ur sängen före 11.

Nästan samtidigt som jag loggade in på msn loggade Sara in och det märktes att vi inte har pratat ordentligt på alldeles för länge. Det är underligt hur man kan sakna en människa och hur reaktionen väl blir när man har all tid i världen. Man har så oerhört mycket att säga till varandra, så mycket att man inte vet var man ska börja och det blir tyst istället. Sen börjar man pladdra på, som om varje minut vore den sista i livet och man inte vill glömma eller missa minsta lilla händelse. Klockan gick alldeles för fort och vi var långt ifrån klara med allt vi hade att prata om och inte kommer vi ses på år och dagar heller..

Likadant med min Systeryster som har lämnat stan och är upptagen ända tills efter Ska'ut - om jag inte lyckas våldgästa henne när hon fyller år...

Nu strax är det snart dags att pallra sig iväg på kalas - Petra fyller 20, och på sms-order ska jag dit på middag m.m. Blir spännande! Så en del av dagen har jag ägnat åt att handla present och komma på vad jag ska ha på mig. Vi får se om jag känner mig hemma i det jag köpte igår, annars får jag tänka om lite snabbt senare. Det sköna är att det tar 3 minuter att gå dit, så jag har inte ett dugg bråttom än på en halvtimme!

Igår väntade jag till klockan 11 på sms från flygis, sen ansåg jag att jag var tvungen att hitta på något, särskilt eftersom jag faktiskt hade något att hitta på! Vid halv två var jag i storstan för att träffa Lilie och vi gick och åt en väldigt lång lunch och pratade hur mycket som helst. Sen säger Lilie "Ska vi inte gå lite?", som om vi inte gått tillräckligt den senaste månaden. Av just den anledningen bangar man kanske inte att gå lite till. Vi hamnade på Gina i alla fall och jag köpte tröjan jag inte köpte i tisdags för att jag inte riktigt gillade den, men jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte köpte den..

Även fast ingen av oss gjorde av med en förmögenhet kändes det som om vi var tvungna att ta oss bort från stan för att inte spendera mera, så vi åkte till Lilies Lidingö. Där hade jag bara varit en gång förut, så det var ju trevligt och medan vi väntade på tåget tog jag några fina bilder med kameran. Vi spelade guitar hero och jag var sämst, så dålig att jag blev utskrattad, men det gjorde ingenting, för det var kul ändå. Vid 19 var jag tvungen att åka hem för att inte komma hem mitt i natten, typ. Nej, men enligt SL skulle det ta 2h hem, men om man gick direkt till tunnelbanan och bussen så tog det bara 1,5 och det var det ju värt.

Hemma i Norrtälje kom en uttråkad Felicia och mötte mig och vi gick till coop och handlade massa chips och godis för att senare se film hemma hos henne. Jag kommer inte ihåg vad den hette, men den var verkligen skrattvänlig och det var ju himla trevligt!

Ledig lördag

Att vänta på vikarietider från Flygis gör att man blir lite av en fjortis, så till den grad att man knappt går på toaletten utan att ta med sig mobilen - allt för att kunna ringa så fort det kommer ett sms. Nu är det inte riktigt så illa, även om man oftast har mobilen inom hörhåll. Idag har det varit ungefär lika lönlöst som igår däremot, tyvärr, för jag är sugen på att jobba. Kalla mig knäpp eller vad som helst, men jag vill jobba!

Istället har jag legat ute i solen i 45 min för att göra mamma glad, men det gjorde mig rastlös, som allt annat ungefär. Sola är kul utomlands, för då är det liksom en grej, men att sola hemma, det är bara långtråkigt. Jag kommer nog aldrig bli särskilt utseendefixerad tror jag, scoutvärlden och 3 osminkade veckor i Österreich passar mig istället perfekt.

Angående kvällen är jag lite i valet och kvalet om jag ska stanna hemma eller om jag ska åka och hälsa på mormor och morfar när mamma och pappa ändå ska till ett ställe i närheten. Om jag är hemma kan jag leka med Felicia ikväll igen, men samtidigt lär jag inte komma till mormor och morfar på resten av sommaren heller. Knepigt det där när man vill två saker men inte kan göra båda...

Den här dagen blir bara bättre och bättre! För äntligen svarade Felicia på mitt sms om vad hon skulle göra ikväll och hon svarade precis såsom jag ville (dvs ingenting), så nu ska vi fira hennes körkort med chips och hallonsoda! Sen ska jag få med henne ut på en fotopromenad om det inte börjar regna, men det ser faktiskt ljust ut på Östkusten.

Så nu är Carro glad igen, för kvällen är verkligen räddad! Hur skönt som helst!

Jag är glad, jag har pratat med Sara, Anton, Jonis, Tobias, Maria och säkert nån mer, det var så många som pratade. Det var hur kul som helst verkligen, man borde prata i telefon mycket oftare och till och med Anton pratade ju! Trots att det var Sara jag ringde pratade jag mest med Anton och Jonis, lite komiskt.

Med hjälp av uteslutningsmetoden har jag också kommit fram till vem jag ska jobba med i höst, men bara vad gäller namnet. Jag vet fortfarande inte vem det är, eller jo, enligt Lena vet jag ju det, men jag vet ändå inte.

Ja, jag är glad nu i alla fall, när dagen innehållit 41 minuter prat med underbara vänner!

Alldeles strax ska jag börja packa min första flyttlåda med flyttgrejer jag fick i studentpresent. Det känns däremot lite konstigt att packa en låda med grejer när man inte vet vart man ska bo, trots att flyttlasset ska gå om en dryg månad..

En tråkig fredag!

Idag har mamma bestämt att det ska städas och då har hon indirekt också bestämt att jag ska städa. Visserligen bara mitt rum, men det ska städas. Jag orkar inte städa idag, jag sov alldeles för lite inatt för en glad Felicia väckte mig med ett sms lite för tidigt i förhållande till mina sovtimmar. Men har man tagit körkort så har man och då får man väcka sina kompisar antar jag!

Hela dagen har jag väntat på sms från Flygis om jobb idag, men inget har kommit, bara för att jag verkligen vill jobba - lite segt, men vad gör man? Istället försöker jag sysselsätta mig så gott jag kan, trots min trötthet. Det är så skönt att inte ha några måsten (förutom mammas städmåste), slippa tänka på plugg och bara kunna njuta av dagarna. Att folk fortfarande är borta och hit och dit har gjort att jag har insett att sims 3 inte är särskilt komplicerat när det kommer till kritan, utan helt enkelt en rejäl förbättring av 2an. Nu låter det som om jag inte har gjort annat än att spela, men faktum är att antal speltimmar hittills är uppe i kanske 4, på 5 dagar.

Medicinen jag fick av läkaren i tisdags gör för övrigt att jag måste äta lunch varje dag, någonting som ofta annars glöms bort när det är sommar. Det blir lätt att man äter frukost vid 11-12, fikar nån gång och sen äter middag på kvällen. Nu måste jag däremot klämma in lunch däremellan och självklart äter jag inte frukost tidigare bara för att jag måste äta lunch. Nej, lunchen kläms in mellan allting och så är man mätt typ hela tiden, nästan. Tur att man har gått EB precis så att hungerbehovet är stort. Eller ja, så stort är det inte, socker- och saltbehovet däremot, det börjar jag bli rädd för nu!

Idag blev det ett planerat besök till Lahäll. I Lahäll finns väldigt många stora, fina hus och det är rätt intressant att åka där längs vägarna och bara titta på hus. Undra om man någonsin kommer tjäna så mycket pengar så att man har råd att bo så, eller gifta sig rikt eller nåt.. I Lahäll bjöds det hur som helst på fika och jag och mamma var lektanter en stund, även om lekpojken i fråga var oerhört skeptisk till mig till en början.

Efter Lahällsbesöket blev det ett lika planerat besök till Täby Centrum. Jag hade inte tänkt handla så mycket, men alla vet ju att när man säger så blir det oftast inte så. Jag handlade två par skor, när händer det liksom? Dessutom har jag under det gångna dygnet ordnat lite med en hemlighet som också kostar en del pengar, men det ska det nog vara värt i efterhand! Det hoppas jag i alla fall!

Att det regnar, samtidigt som alla vänner är borta från stan, är en mycket god ursäkt till att uggla hemma (läs: lära sig hur sims 3 fungerar). Jag har nu insett att själva spelandet av sims 3 är ungefär som sims 2, men byggandet är sjukt invecklat och jag har inte riktigt fattat allt än. Men på vädret har de ju sagt att det ska fortsätta, det här vädret, så jag ska nog ha lärt mig det innan solen kommer..

Mycket kaffe lär det bli!

Om jag kommer fortsätta ha halvtimmesraster på jobbet i fortsättningen kommer jag vara beroende av kaffe i slutet av sommaren, det är ett som är säkert. Nu menar jag verkligen inte att jag inte vill ha halvtimmesraster, för det vill jag. Problemet är bara att när jag har ätit klart så är det en kvarts rast kvar och då har jag ingenting att göra, så då dricker jag kaffe, bara för att fördriva tiden. Hur många koppar krävs egentligen för att bli beroende?

Jag jobbade 40 min längre än jag skulle, för att jag skulle räkna två kassor. Det borde inte ta så lång tid, men dels är mitt huvud fortfarande Österrikesegt och dels hade de som hade suttit i kassan stökat till ordentligt, så jag fick göra om allt en massa gånger. Som tur var fanns en stor godisskål i pengaräknarrummet, jag tror att den finns där av en anledning...

Det löser sig

Igår gick jag och la mig 22.30 för att jag var trött och lite uttråkad, somnade innan Sebbe kom hem vid 23 och vaknade 10.30 i morse - är man trött då eller?
Den här dagen var jobbigt oplanerad till kl 12 när jag fick sms från Flygis med en jobbtid, så nu är kvällen åtminstone räddad (och plånboken med).

Någonting jag har märkt är att mina vänner som bor i närheten inte har tid för mig, alla är borta eller upptagna på ett eller annat sätt, men jag är inte den som är den, jag har kommit på en massa saker att hitta på när jag inte har något bättre för mig:

• Städa
• Gå igenom alla studentpresenterna, som jag inte har haft tid med än
• Lära mig hur Sims 3 fungerar (fett svårt ju!)
• Göra EB-bältet så fint det bara går
• Blogga om student och EB
• Lägga upp bilder från student och EB på facebook (och kanske bilddagboken också för facebookbangare, men det är ju inte prio 1)
• Baka
• Fota

Finns säkert en oändlig skara fler saker man kan hitta på, men ovanstående punkter är nog det jag ska satsa på de närmsta dagarna. Min kamera är för övrigt hur najs som helst och vi ska nog bli bra kompisar!

Jag måste vara knäpp! Jag sitter här i sängen med datorn och kollar på Morden i Midsommer, sommarens tv-program nr 1, men jag har dåligt samvete. Dåligt samvete över att jag inte har tränat på länge, samtidigt som jag har ätit både pizza och chips idag. Men så plötsligt slog det mig att jag är nyss hemkommer från Österrike och vad har jag gjort där? Jo, gått och gått och gått, säkert nästan 30 mil med och utan packning på 3 veckor, så det där dåliga samvetet över den "obefintliga" träningen kan jag nog stoppa undan någonstans! Även om det inte känns som konkret träning så har det ju tränat både styrka och kondition, utan att man riktigt tänkt på det. Däremot känner jag mig sugen på att träna, men min onda fot hindrar mig nog i några dagar till. Jag är fruktansvärt trött på den nu.

Att sitta still gör mig rastlös och tydligen mamma med, så idag rådde vi bot på det genom att åka till Uppsala och shoppa lite, på vägen till Sebbes golftävling där vi skulle hämta honom. Det blev ingen storshopping för någon av oss, men jag kom hem med tights, mascara och nya hörlurar åtminstone. Hörlurar skulle jag köpa nya direkt efter jag panikköpte de billigaste på Claes Ohlsson förra sommaren, men det blev aldrig av, så nu spontanköpte jag ett par.

Systemkameran invigdes idag på golfbanan också! Övning ger färdighet är ett uttryck jag verkligen tror på!

She's back!

Jag lever, även fast det säkert finns de som tvivlar eftersom jag inte hört av mig på tre veckor.. Men jag har haft lite andra saker för mig, många andra saker. En hel dag vigdes åt att ta studenten, tre dygn (minst!) åt att åka buss, tio dygn till att gå 19 mil och 9 dygn till att resa runt och se Österrike. En gång två gånger under de här veckorna har jag suttit vid datorn korta stunder och vid tre tillfällen har jag sett en TV som varit på. Resten av tiden har fyllts av upplevelser som jag aldrig kommer att glömma.

Däremot kommer jag inte att skriva om dem nu, jag måste smälta dem lite först, men i sinom tid så!

Om 11h springer vi ut, det går inte att fatta! Om 7h ska jag på champagnefrukost i parken, så vad gör jag uppe? Packar och städar och sånt jag har gjort alldeles för sent, men det börjar nog arta sig snart. Nu är det faktiskt bara dammning kvar och sen ska jag dunsa i säng, och sova några timmar, men det är väl lika bra att vänja sig antar jag..

Den här dagen har varit väldigt väldigt stressig, det hade varit skönt att inte jobba, men såhär i efterhand kommer det ändå vara värt pengarna! Dagens bästa var ändå ett samtal som kom vid 21.20 ungefär. Lena ringde och sa att jag hade fått jobbet jag sökt på equmenia! Så nu blir jag inte arbetslös imorrn, det är ju himla trevligt faktiskt. Ännu bättre är nästan att både Frida och Jonis också fick jobbet, för det var ju ett otroligt drömscenario innan. Men nu blev det verklighet, tjohoooo!

Städa och sova nu!

Om en och en halv timme ska jag åka till jobbet och vara där i 5h. Jag hade kunnat få packa tårtor mellan 7-10 på morgonen, men det är bara att inse att jag inte skulle ha hunnit det. Efter jobbet ska jag i alla fall skynda mig till kyrkan för att duka och pynta och fixa för imorrn - då är det kalas! Innan dess måste EB-packningen lösas, allt är framplockat, men det måste ju ligga i ryggsäckarna också liksom. Jag tror att jag har hittat allt i klädväg åtminstone. Nu måste jag bara köpa nylonstrumpor och balsam, men det är ju inte några problem.

Imorrn ska tydligen det största regnovädret på länge dra sig in över Sverige. Tack och lov verkar det som om det värsta regnet ska vara i västra Sverige, så förhoppningsvis kanske vi slipper det här, men jag tycker synd om de i Västerås, för där lär det ju regna ordentligt. Det lär ju regna här också, men förhoppningsvis inte lika mycket. Enligt SMHI ska det regna, men enligt Foreca är det bara 5% sannolikhet att det ska regna, så vi får hoppas att den sidan har mer rätt. Annars gör vi det bästa av situationen!

I övermorgon tar jag studenten, äntligen är det min tur! Verkligen på tiden... Därför var det avslutningslunch idag och den var väl rätt överskattad, både maten och "underhållningen". Den är över nu och snart är allt över, underbart!

Garderoben är städad och rummet är i princip städat, efter att jag har dammat och dammsugit. Då borde jag alltså börja packa nu och det skrämmer mig lite, för jag vet inte om jag har koll på allt. Jag hoppas verkligen det, för jag har bara 124 kr att handla glömda saker och jag vill hitta allt jag behöver också! Största bekymret nu är var mina bra långkalsonger är, men förhoppningsvis hittar jag dem snart!

Äventyr med bilen

Gårdagens äventyr var det ja!

Tidigt på morgonen bar det av till Ådö, för att titta på ett tält. Med GPSen som bästa vän och pappa bredvid tog det inte mer än en dryg timme och vi bjöds på fika när vi kom fram. Sen fick jag lära mig hur man reser tältet som jag och Frida ska låna till EB, ett mycket fint, nästan oanvänt tält som gott och väl ska rymma oss två och våra väskor. Blir nog bra det här! Eftersom jag, i samma hushåll, fixat barnvakt till pappa under dagen åkte jag och GPSen vidare mot Västerås och Anton. Där var vi inte så långvariga, utan mötte upp Jonis på ICA för att senare hämta Reebok där hon bor och efter det Erik ändes vägen för att åka till Niclas studentmottagning. Han bodde verkligen mitt ute i ingenstans, i det kanske största huset jag någonsin varit inne i. Massor av tårta fanns det! Både i smörgåsvariant och sockervariant - gottigott! Jag, Anton, Jonis och Reebok spelade fotboll mot Niclas småbröder och jag hade verkligen inte fotbollsskorna på mig, så jag spelade i strumpbyxor istället, det gick bra det med!
I present av oss fick Niclas en jättespork och två Fairtrade Ben & Jerrys, så att han kan tröstäta nu när han är arbetslös...

Kul dag med kul vänner! Jag vill träffa er oftare!!

Idag har jag handlat en massa till EB, men inte tillräckligt, för mina pengar tog slut - så jag ska tigga mer av pappa imorrn. Det är skönt att de har insett att jag kostar pengar den här månaden och låter mig göra det. Det skapar många färre problem faktiskt!
Jag skulle till sjukhuset och ta min andra dos fästingvaccin också och när det var min tur kom sköterskan (läkaren?) och frågade mig om det var okej att få 2 barndoser istället för en vuxendos eftersom den var slut där. Tur att jag inte är spruträdd! Det hade kunnat bli jobbigt då. Så nu sitter jag bara och väntar på att det ska göra lika ont i armen som förra gången...

Kvällen avslutades i snabbkassan på Flygis! Det räcker att sitta där i 4h, sen är hjärnan slut! En kvarts rast fick jag också, generöst nog. På den kvarten hann jag dricka kaffe, läsa aftonbladet och äta en banan, typ det. Kaffet var mest för att fördriva tiden!

Studenter hit och dit! :D

Oj, oj, vilka dagar det har varit! I torsdags var sista lektionen, sen mötte jag Sarapara på centralen och åkte till Peters (och Simons) studentmottagning. Det var roligt, hur mycket kul folk som helst!! Och oj vad med presenter de fick, pojkarna. Måste ha haft det jobbigt med att öppna dem... Efter det åkte vi hem till mig och drack te och planerade fredagen. Sara skulle åka buss själv i Stockholm! haha

Fredagen började med frukost, sen lämnade jag Sara ensam med min mamma för att jobba. 4,5h på Flygis, sluta för sent och sen skynda sig till bussen som också var sen. Jag tabbade mig och missade en tunnelbana, så jag trodde att jag hade bråttom, men jag hade 10 min till godo. Träffa Sara (som varit jätteduktig och hittat överallt!) och på pendeln mot Fridapida som också tagit studenten! Hur coolt som helst och jag vill också! Där var det knappt någon jag kände, men det kom fram en tant till mig och frågade om det var jag som skulle gå med Frida i Österrike, för Fridas pappa hade sagt att det var någon med jättelockigt hår och att det måste vara jag, det var kul! Hon fick också hur många presenter som helst! Helt sjukt! Men det är hon värd!!
SLs reseplanerare ljuger, för om man inte sölar på centralen hinner man med en buss tidigare än den säger, utan att stressa. Så istället för att vara hemma 23.40 kom jag hem 23.10, vilket ledde till att jag fick titta på TV på polisstationen till mamma slutade 00.00.

Den här dagen har också bestått av jobb, bara 4h visserligen och jag löste bara raster. Jag fick sms av Felicia, vilket till slut ledde till att hon åt middag här. Glass med jordgubbar, minimaränger och chokladsås till efterrätt, mums! Sen gick vi hem till henne och hade Tsatsiki-marathon. När jag satt i kassan var det en som köpte båda filmerna i en dubbel-dvd för 39kr och det tänkte jag, det måste man ju ha, för de filmerna är underbar barndomsnostalgi! Så vi har suttit hemma hos henne och citerat hela första filmen och skrattat oss igenom allt konstigt i den andra. Myspys!

"När den rätte dyker upp, då säger hjärtat till och då får huvudet säga vad det vill!"

Klockrent citat från underbar film!

Imorrn bär det av på äventyr, mer om det då, för ska man köra bil måste man sova!

Film, fika and saft

Jag är nyss hemkommen från mitt livs sista gymnasielektion! Vi fikade och såg på film, väldigt värt... Nästa gång jag ska dit blir väl någon gång nästa vecka för att rensa ur skåpet och gången efter det blir på STUDENTEN!!

Igår sattes betygen och det var fruktansvärt skönt. Jag fick 19,6 till slut och det är jag asnöjd med! Det är ju inte 20,0 direkt, men det är ju inte direkt dåligt, så jag är stolt över mig själv! Betygen firade jag genom att åka till T8 på anställningsintervju. Den var bra mycket mer seriös än den till Flygis och det var inte helt lätta frågor, men det kändes rätt bra i alla fall och jag vill verkligen ha det där jobbet, så jag håller tummarna - gör det ni med!

När vi hittat en klänning till mamma att ha på min student var hon glad och alltså på bra humör resten av shoppingturen, vilket innebar att hennes kort betalade det jag behövde handla. Det var bra, för jag hittade zip-offbyxor till EB för halva studiebidraget och då är det ju mer najs om mamma betalar! Regnskydd till ryggsäcken införskaffades också och det kändes som ett väldigt förnuftigt köp inför resan. Det blev som jag trodde alltså: scoutprylar istället för sommarkläder...

This day so far

Min dag har hittills bestått av välbehövlig sömn till klockan 11, 12h var längesen! Därefter har jag slappat framför datorn och High School Musical 3 - hur nördigt som helst, men den filmen är väldigt mysig! Just nu väntar jag mest på att mamma ska vakna så att vi kan åka till Täby, men det lär hon göra om någon timme och jag skulle ju mycket väl kunna äta lunch så länge, men då måste jag gå upp och det är ju jobbigt... Nej, jag ska ta mig i kragen - om en stund!

Jag har funderat lite på vad jag ska handla bara.. Jag vill handla massa sommarklänningar och skor och sånt, men förnuftet säger scoutsaker. Det är nog bara att inse att jag inte kommer ha råd med allt jag måste köpa den här månaden, så jag hoppas innerligt att mamma vaknar på sin generösa sida!

Nu är det lunchdags!

L'école est fini!

Nu är skolan äntligen slut! Äntligen, äntligen, äntligen!! Hur underbart som helst verkligen! Det konstiga är däremot att jag har glömt bort vad man gör när man inte är stressad över diverse skolarbeten, det känns bara konstigt att inte sitta vid datorn och ha dåligt samvete.

Jag hade sista provet i matte C i morse och det gick så pass bra att jag är säker på MVG på provet och kursen. Jag fick MVG i idrott också, liksom minst 75% av klassen. Latinprovet gick däremot så pass dåligt att jag var tvungen att gå upp i skogen bakom kyrkan och få ett litet psykbryt innan svenskan. Jag kunde inte vara kvar i skolan, det gick bara inte och jag visste inte vart jag skulle ta vägen, så jag gick dit. Nu har jag vant mig vid tanken på ett VG i latin B, men det tar ett tag innan jag accepterar det.. Det borde gå rätt fort, för SKOLAN ÄR SLUUUUUUT NU!

Nu i helgen hade vi hajk på Issjö och det var himla roligt faktiskt, men jag var helt slut efteråt och ärligt talat känns det väldigt skönt att den här terminen är över och imorrn ska jag gladeligen vara hemma och njuta av att det inte är en nyingkväll som behöver planeras och genomföras, även om barnen är hur söta som helst. Jag hade lovat Emanuel att han skulle få min bilda-jojo, för han pratade så entusiastiskt om jojosar, men hade ingen och då insåg jag vilken god gärning det vore att ge honom den! Så den fick han. Sen frågade han om jag inte kunde komma och hoppa studsmatta med honom också, och snäll ledare som man är, umgås man med sina nyingar även på fritiden, efter en utmattande hajk!

Morgondagens pluggfria distansdag ska firas med en välförtjänt sovmorgon och sen när mamma vaknar ska vi fara iväg till Täby Centrum. Varför vet jag inte, haha!

Och så lite hajkbilder: